Min dotter har fått börja övningsköra! Hon är jätteduktig men ibland tar jag hastigt i handtaget ovan dörren med BÅDA händerna, spänner benen och pyser på något speciellt sätt. Detta är jag inte ens medveten om men min kära dotter märker det DIREKT, påpekar det för mig och säger att hon blir stressad av det. Nu ska hon köra ända till stan, 6 mil enkel väg. Tjohoo!

Återigen har jag fått känna mig som en sur gammal kärring...suck...
Lördagkvällen började däremot bra med att jag istället fick känna mig som en zornkulla i sina bästa år i den norrländska ljusa sommarkvällen. Så här var det;

Var bjuden till en väninna i hennes stuga där vi skulle basta, bada i sjön och sedan gå till byns årliga pubkväll. Under dagen hade jag med omsorg gjort en "saunavasta" med väl utvalt björkris hopbundet med avbarkad mjuk lång nybjörk knutet med en praktisk ögla i änden. Med saunavastan i ena handen och två flaskor rosévin i den andra anlände jag till stugan med mitt allra bästa humör. Till björkvedens knastrande i kaminen ångade vi oss, hade hårinpackning, kroppspeeling och uppiggande "risning" med saunavastan. När vi inte stod ut i värmen längre sprang vi mellan tallarna ned till sjön och doppade oss. DET är livskvalité!

Så klädde vi upp oss och gjorde oss fina och drog iväg till pubkvällen. Och där slutar den trevliga kvällen. Den första syn som möter mej är tre underåriga tjejer, samålder och yngre än min egen dotter, rökandes på cigaretter och med ölburkar och ciderflaskor i händerna. Trodde inte mina ögon! Ännu värre var att föräldrarna var där fullt medvetna om vad som hände. Träffade en bekant som var lika förfärad som jag. Hon berättade att föräldrarna köpt ut och druckit tillsammans med barnen. För mig personligen är det svårast att smälta då denna familj inte är en "problemfamilj". De hör till medelklassen, socialt välanpassade och vad jag har trott ha sunda värderingar. Resten av kvällen ägnade jag mig åt att bearbeta detta trauma genom att prata med andra om det, försöka låta bli att ställa till med en scen och åka hem tidigare än vanligt och ännu en gång känna mig lurad på festen (ja, det har hänt förr...).

Detta är nu kanske min lott här i livet? Jag är trots allt distriktssköterskan i samhället. Jag har läst så mycket om folkhälsa och alkohol så jag klarar inte av att delta i sådana evenemang längre. Jag är långt ifrån nykterist själv men det är lika förbaskat OLAGLIGT och FARLIGT FÖR HJÄRNAN att dricka alkohol före 18- års ålder. Ska det vara så himla svårt att förstå???!!!!!

JOBB!

"Ring snarast!" Så löd sms:et från min kollega som är i tjänst. Själv har jag ju som sagt semester men anade att den skulle komma att brytas...ringde i alla fall som plikt trognast upp direkt vilket förstås resulterade i att jag hoppade i arbetsblusen igen. En insats på inte fullt två timmar som jag känner att jag borde vara DYR på! Ok kval övertid blir det, men egentligen känns det som om jag skulle behöva börja om semestern från början igen...

SEMESTER!

Stämplade ut kl 20.15 i fredags. Precis när jag tänkte tanken att nu närmar det sig slutet, så hittade jag en till "hög" med oavslutade "grejer". Och det är sådant som skulle ta bara mer tid att lämna över till någon annan. Jag dokumenterade, sorterade, "tuggade", bokade in, ringde telefonsamtal, beställde vaccin osv osv. Likafullt fick jag kämpa emot att gå dit igår kväll (söndag) och fixa lite mer. Vårt nya distriktsrum är nämligen långt ifrån klart. Men det har fått ha sista prioritet. I måndags fyllde jag skurhinken på morgonen och på aftonen tömde min kollega den - orörd. Tisdag och onsdag hann jag aldrig ens fylla skurhinken. Torsdag fyllde jag den, hann ställa i ordning LITE, och torkade över golvet. Men alla sladdar är säkert inte där de ska vara. Vi har nämligen två datorer, två skrivare, två telefoner och tre skärmar per skrivbord! Hyllorna har inte heller kommit upp så vi har kunnat flytta alla våra pärmar dit. Pärmarna finns kvar i rummet vi satt i förrut. I ett rum där ingen dator alls finns nu. Därför har den som varit distriktare för dagen hamnat i rummet bredvid så det inte blir så långt att hämta alla "grejer". När det har varit småbarn som ska mätas och vägas har vi slingrat oss fram till vårt "nya" distriktssrum och bokstavligen grävt oss fram till skötbordet. Men det har varit värre. Vår läkare "snodde" rummet under de första två veckorna vilket resulterade i och han hade papper närapå från golv till tak.

- Så nu är det riktigt iordningsställt här! sa jag nästan med stolthet i rösten till distriktssköterskan som ska arbeta under min semester. Hennes ögon svepte över rummet.
- Ja inte tycker då JAG att det ser ut att vara iordning!
- Jamen då skulle du ha sett det för två veckor sedan!!! (Alltid denna känsla att inte ha hunnit allt vad man velat).

Lyckades låta bli att gå dit igår kväll i alla fall. Trots vetskapen att skruvdragaren och verktygslådan ligger på skötbordet...
Men måste bara få skriva av mig lite...har ju SEMESTER! Ugh.....mejlar nog detta inlägg till mina kollegor och hoppas de förstår att jag verkligen gjort mitt bästa...sen tar jag semester! =D

Kära moster!

Det är det absolut trevligaste jag vet - att få personliga kort och paket i brevlådan! Och jag är såååå dålig på det själv! Men min moster Maritta är bara BÄST på det! TACK för den JÄTTEFINA akvarellboken! Du skrev att det var den enda de hade, men det måste då absolut vara den bästa som finns på marknaden! Tydlig, med fina bilder, tydliga instruktioner och massor av tips! Nu blir det måla av! =))))