Det närmar sig småtimmarna, och knivarna börjar köra från ländryggen och ner över framsidan på låret. Tröttheten är som bortblåst. Vad gör jag då? Jo tar 2 st Paraflex och uppdaterar bloggen förstås!

Har nog inte skrivit om det tidigare, men min högra höft är i skick att bytas. Artros som gått långt med nekros i acetabulumtaket, som det så fint heter. Återkommer med mer info om detta vid en rimligare tidpunkt. Nu ska jag lyssna på avslappning, blunda och vänta på John Blund.

Utmattad eller utbränd?

Utmattad eller utbränd?

Numera används diagnosen utmattningssyndrom för att beskriva de följder som långvarig och svår stress kan föra med sig. Man använder inte begreppet "utbränd" längre inom sjukvården, om än det fortfarande är vanligt i "mannamun". 

Det jag personligen tycker är mest otäckt är att jag inte alls "tål" lika mycket som förr. Eller panikattackerna är ju absolut det värsta, men nu har jag inte haft någon på tre veckor. Peppar peppar!!! Den här småkokande ångesten har också lindrats, så nu när jag fått tillbaka en del energi så blir det tydligare att jag inte tål så mycket. Att tillexempel gå på stan på dagen och ha middagsfrämmande på kvällen blir för mycket. Det kanske det var tidigare också, men jag ville ju så mycket. Nu får jag ångest och mår inte alls bra om det blir för mycket. Men för några veckor sedan kunde jag ju inte ens se på TV, handarbeta, eller sitta vid datorn alls. 

De skriver även på vårdguiden; När prestationsförmågan försämras är det lätt att känna sig misslyckad, få skuld- och skamkänslor och bli nedstämd. Man blir känslomässigt utmattad och överkänslig för all slags stress. Fortsätter tillståndet blir ångestattacker vanliga. (www.1177.se)

Vill inte att min värsta ovän skall drabbas av detta. Om DU innerst inne känner att du stressar för mycket så del av vårdguidens råd hur man kan minska risken för utmattningssyndrom: 

Viktigt är tid för återhämtning. Under stressiga perioder behöver man också ta sig tid att varva ner och ta det lugnt för att samla kraft och återhämta sig. Detta behöver inte bara vara vila utan kan också innebära att man motionerar eller umgås med familj och vänner. Det är också bra att försöka sova ordenligt. Vad som gör att man varvar ner är väldigt individuellt. Det kan vara bra att försöka hitta sitt eget sätt att koppla av och känna lugn och ro. Förutom att vila, motionera och sova ordenligt finns det mycket annat man kan göra själv för att undvika att bli sjuk av stress. Ju tidigare man lägger märke till de stressrelaterade besvären desto snabbare kan man förhindra att de blir värre (www.1177.se).

Utbränd? Vem då? Jag?!

Utbränd? Vem då? Jag?! Nääeee.......Nej! .....eller....va?! VA??!!!!
Huvudet i mina händer, paniken är nära. Ja visst har det varit mycket. Det har varit MYCKET mycket! Men vem har inte MYCKET mycket? Det har ju alla. Det är väl snarare NORMALT att ha MYCKET mycket?

Att arbeta som distriktssköterska är att ha ett viktigt yrke. Det är mycket ansvarsfullt. Jag har med många människor att göra; unga, gamla,  injektioner, sårvård, akutsjukvård, barnhälsovård, vaccinationer, flyktingmottagning,  dela mediciner, patientinformation, kontakt med andra instanser som röda korset, psyk, neurologen, lab, anhöriga, hemtjänstpersonal, hemtjänstchefer, biståndsbedömare, demensteam, hörcentralen, administration, schemaläggning, mejl, telefon, datasystem, journalsystem, receptmodulsystem, papper papper papper. You name it!

Att vara distriktssköterska är ansvarsfullt och jag älskar att kunna hjälpa andra. Jag älskar mitt jobb. Men tyvärr går det inte alltid ihop. Olika verksamheter krockar, jag är trots allt bara EN distriktssköterska och alltihop blir en omöjlighet. Fortfarande tyngden av att vara en ansvarsfull distriktssköterska men som måste prioritera bort och vara "grindvakt" för att verksamheten överhuvudtaget ska gå ihop. Ställa krav på och andra och säga nej. Och jag hatar att INTE kunna hjälpa andra. Då kan jag avsky mitt jobb.

Rusade på i alla fall, sjuk varenda ledighet, på tå igen måndagsmorgon. Tuff och stark. Började reta mig på arbetskamrater som inte tog lika stort ansvar, retade mig på arbetskamrater som kunde koppla av med ett korsord VI BEHÖVER JU VARENDA SEKUND TILL ATT PLANERA!!!!! HUR SKA VI FÅ IHOP DAGEN? OCH IMORGON?!

Över 100 timmar i övertidskomp. Tar ledigt över jul och nyår och drabbas av virusinfektion på virusinfektion. På tå igen då helgerna är över och omorganisation minskat arbetsbelastningen betydligt. Lugnt. Känner stor skillnad. Det här går nog bra i alla fall! Jag behöver kanske inte byta jobb? (har redan haft flera andra kontakter och jobb på gång redo att kasta mig in i). Men omorganisationen känns. Sååå mycket lättare!!!! Underbart! UNDERBART! NU kan jag slappna av....pust...

KABOOOOOM! 

De säger att när man slappnar av kan man höra vad kroppen har att säga. Om man inte lyssnat tidigare. Om man inte lyssnat tidigare så kan kroppen säga ifrån ordentligt. För att man ska fatta. Jag lyssnade ju inte fast jag blev sjuk direkt jag blev ledig. Kroppen var tvungen säga ifrån ordentligt. Och kroppen sa ifrån ordentligt - med en panikångestattack.

Detta skedde den 15 januari 2014. 53 dagar har gått och idag orkar jag skriva om det. I och med detta startar ett nytt tema jag inte berört så mycket tidigare i denna blogg. Psykisk hälsa.

Följ med på resan tillbaka!

Semester och tid att tänka

Haft en UNDERBAR semester! Och jag måste medge att den absolut dominerande orsaken är vädret. Haft sol i princip varje dag. Helt otroligt, ibland har man minsann tur! Insåg även att vädret påverkar mig mer än vad jag trott. Bara någon enstaka dag var det grått och trist väder och den dagen var välkommen för då hade vi anledning att verkligen ta tag i sådant som måste tas tag i inomhus. En riktig arbetardag blev det och sådana dagar brukar få mig att må riktigt gott!

Men denna denna dag kände jag mig låg, riktigt låg. "Ja det är ju lågtryck" sa käre sambon så där självklart, men erkände samtidigt att han kände lite så han med. Lite småkusligt var det, för jag var rädd att den där svarta känslan som jag kände för närmare 20 år sedan skulle komma tillbaka. Den där känslan som är så svår att beskriva, men som jag samtidigt vill försöka beskriva för att förstå för att vara bättre förberedd nästa gång, om det nu blir någon nästa gång.

Det närmaste jag kommit för kunna beskriva den är att den helt saknar längtan. Det är det andra jag insett är viktigt förutom vädret; att längta. Att längta efter att favoritprogrammet på TV ska börja, att längta efter vännerna man bjudit hem, att längta efter att gå ut i skogen och plocka svamp, att längta till IKEA. Stort och smått.

Att ha något att se fram emot är oerhört viktigt. Men då för länge länge sedan så hade det inte spelat någon roll. Jag längtade inte efter något. Jag borde längta för att livet gick vidare runt omkring mig, saker inträffade, det planerades, men inget kändes kul. Kul kanske inte är rätt ord, för att gå omkring och förvänta sig att saker ska vara kul hela tiden gör man ju inte heller. Men inget kändes meningsfullt. Inte någon gastkramande ångest, rädsla eller oro, ingen nedstämdhet som krävde tömning på tårar, utan bara tom likgiltighet och meningslöshet.

Oerhört skrämmande när jag hade så mycket att vara glad för och så ofantligt mycket som gav mitt liv mening. Men att ändå känna så - hurrvas! Jag skakar av mig känslan, som ändå bara är en liten liten flaga av hur det egentligen var. Och är så oerhört tacksam över att det inte fastnar på mig igen. Samtidigt som jag är oerhört tacksam över att ändå fått uppleva det, då det ändå har berikat mitt liv och gett en erfarenhet och kanske någon liten ökad förståelse för andra i liknande situation. Om än varje situation och varje människa är unik i sig, det får man aldrig glömma!

 Lågtrycket gav med sig och varje dag både före och efter denna lågtrycksdag har det varit högtryck, eller i alla fall strålande sol! Och jag har längtat! =) 

Tillbaka och filosoferar

Det var evigheter sedan jag skrev. Efter att det brann hos oss natten mot 1 december så gick musten ur. Jag tänkte att nu ska jag skriva varenda dag, skriva upp allt som händer för att komma ihåg att ta det med försäkringsbolaget. Vi har Folksam. Jag tror de är bra men nu håller jag på att ändra åsikt. Det går ju så ofaaaantligt sakta! För Er som inte vet handlar det "bara" om rökskadat lösöre och källarvåning förutom bastun som fick rivas helt (blir nog resten av källaren också). Men som sagt....musten gick ur men nu kanske den kommer tillbaka. Sjukskriven pga högt blodtryck en vecka så tiden finns. Har lagt den tiden på massage, simning, och stadstur med dottern. Samt annat stök och bök som är rent terapiarbete. Skönt. Tack kära moster för att Du skickar böcker till mor min som sedan hamnar hos oss och som vi sedan lånar ut till storläserskan i byn! Och till storläserskan; finns en hel kasse böcker här nu - kom och kolla! Bland annat någon författare Idur Fjudarfjord (gissar hej vilt från minnet nu, skratta ni, det bjuder jag på ;) ) från Island skulle jag tro. Eller Grönland. Har de författare i Grönland? Eller på Grönland kanske det heter. Ja det borde de väl ha? Eller bor de i igloos och lever på råa valögon heldagar? Som man sa förr i tiden nollåttorna trodde, att vi i Norrland hade isbjörnar på vägarna! Har de diskotek på Grönland? Herregud så lite man vet egentligen, men nu får det vara färdigfilosoferat för idag! Tack och hej!

Slalom i fem dagar!

Japp! Så har man åkt slalom i fem dagar! =) Backarna här i Hemavan är fantastiska! Det finns något för alla! Men idag blev jag fort slut i benen… Nu hoppa in i bastun och stretcha!

Jag KAN ju för sjuttsingen!!!

Igår kände jag på riktigt vad Jennys tankar och reflektioner hjälpt mig. Vi är uppe i Hemavan nu, och kraftigt överviktig som jag är är det jobbigt att åka slalom, får ont både här och där och jag brukar ge upp rätt snabbt.

Nu har jag åkt varje dag och igår när jag stod högst upp i backen och njöt av utsikten kände jag på riktigt vad lyckligt lottad jag är, som får se det här, får uppleva det här och KAN göra det här. Jag var högt upp nära himlen och jag tänkte på Jenny. Sedan kastade jag mej nedför backen och riktigt kände hur hon hjälpte mig att verkligen njuta av varje sväng.

Att Jenny, tidigare och nu hennes man Lars delat/delar med sig har gett mig perspektiv på tillvaron. Jag trodde jag hade det redan, men när det gäller kroppen så nyttjar jag den betydligt mer nu. Jag KAN ju för sjuttsingen! idag blir det Tärnaby! =)

Sorg...

Det är jobbigt att läsa min fd kursares blogg nu.

Hon har precis börjat sitt liv, bildat familj, utbildat sig och börjat arbeta. Då slår cancern till. Hon har berikats med två barn. Två barn som garanterat fått mer kvalitetstid med sin mamma än vad många andra fått under en hel livstid. Men det är så orättvist att dessa barn ska måsta mista sin mamma! Nu förstår jag att de har en närvarande pappa, och även mor- och farföräldrar. Jag förstår även att denna mamma kommer att finnas med sina barn för alltid.

Tror bestämt att hon fått en och annan att värdera om sina liv. Vad är ett liv? Vad vill vi göra med vårt liv? Vi har kanske bara ett liv! Och kom ihåg morgondagen är ett oskrivet blad för oss alla.


Jenny - jag önskar så att Du kan finna frid, plocka fram Din barnatro, och känna att Du förändrat världen!

-35 grader!

Så kallt har det tydligen varit i natt! Just nu kring -30…men det är så otrooooligt vackert! Solen skiner så jag ska gå ut på en promenad. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder!

Mönsterjakt

Fortfarande i planeringsstadiet att sy min egen jumpsuit. Kollar lite mönster och tyger på nätet. Har till och med lånat hem några Burda tidningar från biblioteket! Någon som har sweatshirt tyg på metervara på lager? Gärna rosa, plommon eller grått! Ja lime och mörkgrönt kan också gå an…

Hittade även en hyfsat billig jumpsuit i Cellbes i min storlek, men den har inte dragkedja ända upp. Otrooooligt vad man kan få modefnatt! Och så misstänker jag att den är lite sladdrig…

Nej jag fortsätter att spinna på min sömnadskarriär, det här är ju spännande!

För oss som kanske behöver förstora ett mönster hittade jag en beskrivning här

Overall överallt!

Har blivit sugen på en OnePiece, Jumpsuit, Zipperall, Overall, Mysoverall, you name it! Kärt barn har många namn! Inte något jag kommer att gå i på jobbet eller på stan precis, men som en mysdress att gå i hemma!

Men de är ju minst sagt svindyra! Och kan inte vara sååååå svår att sy? Har dammat av mormors gamla husqvarna, lyckats byta lampa i den (har för mig mormor lämnade in den för att byta lampa och nu förstår jag henne!) Provsytt lite, klippt av ett par jeans till shorts som jag fållat in, lagom uppvärmning. Lyckas alltid tjorva till det och det slutade med att nålen gick av. Nåja, jag hade faktiskt investerat i nya så det var bara att byta. Men jag har ju varken mönster eller tyg så det slutade med att jag målade om trälådorna som jag har mina sygrejor i! Och så har jag bakat macarons! Men jag värmer upp som sagt, är "ute" på nätet och söker tips och trix och hittade en länk där man kan skriva ut mönster.

Nytt år!

Vad tiden går fort! Julhelgen var jättekort. Nyårshelgen var jättekort. Trettondagshelgen lååååååååååång. Så skönt! Har pysslat på här hemma, varit till pappa och A på fredagkväll, åkt slalom idag och sett bra film ikväll.

Och på tal om ingenting bara måste jag dela med mig av en länk som har det mesta när det gäller språk; Kreativ pedagogik

Musikafton

Haft trevlig eftermiddag hos pappa och hans kvinna. Dottern hade med sig pojkvännen som är en hejare på gitarr och min gamle far har instrument så det räcker och blir över. Han blev nog rätt imponerad av pojkvännens fingerfärdighet om än han inte är de stora ordens man. Men jag är de stora ordens kvinna - pojkvännen är FENOMENAL!!!!

Snart utflugen...

Verkar som om dottern hamnar över 100 mil hemifrån till nästa termin! När hon söker på olika högskoleutbildningar och gör tester osv så slutar det varenda gång med att hon hamnar på detta långväga universitet! Vad som är lite intressant är att min moster flyttade till samma stad och bor kvar där än! Och hon var bara 16 år när hon åkte, träffade sin livs kärlek, skaffade villa och barn. Den 23 mars är det öppet hus på skolan, så då tar vi tåget, en coopmedmera hotellcheck och drar iväg!=)

Tänker på henne hela tiden!

Jag tänker på henne hela tiden! Snacka om tapper människa och helt otrolig på att ta till vara var eviga dag. Hon började på sjuksköterskestudierna innan hon blev gravid, så under år 2000 fick jag den äran att vara i samma studiegrupp som henne. På bloggen delar hon med sig av sin sjukdom, sina fantastiska samtal med sina små barn, men även vardagens små djävligheter som kan drabba en cancersjuk...

Ny granne!

Fick en fantastisk överraskning i fredags, vår nya granne knackade på! Och JA det var Melanie, Grahams fru! Familjen Marchal från England har köpt huset bredvid vårt! Hurra!

Det var i somras som vi mötte Graham. Mäklaren var över en timme försenad, men solen sken och vi möttes ute på gräsmattan och "connectade" direkt!

Och i fredags knackade Mel på, med en väska med Engelsk öl, en Baileys, en massa Engelsk choklad och en hel del Liverpool grejer! De har köpt huset och nu har hon flugit själv hit upp för att städa upp huset och kolla upp sådant som måste fixas. Efter jul kommer Mel upp med 4-åriga dottern, och Graham och 14-åringen kommer senare då Graham ska avsluta firman och 14-åringen ska avsluta terminen.

Mel är fruktansvärt pratsam så till en början fick vi rent utav huvudvärk av all Engelska att ta in, sortera och tänka ut själv vad man skulle säga. Men vi blir modigare och modigare och Mel själv tänker lära sig svenska och har till och med redan lärt sig en del. Men det är ju så enkelt att prata Engelska! Trodde väl aldrig jag skulle säga det! =)

50-årsfest!

Var på supertrevlig 50-årsfest igår - hela dagen! Det började med ute aktiviteter, lunch och fika, sedan till badhuset med filmvisning, bastu och bad och supergod mat från Fura Center. Hela dagen och kvällen kantades av tävlingar och trevliga människor! Har nu fått en massa nya förslag på aktiviteter man göra när man har bjudning - kul!

2 sep 2011

Det går aldrig få ett foto lika bra som det man ser i verkligheten. Inte då med min kamera och mina fotokunskaper. Det här är i alla fall vad som är framför mig. Plus frisk luft in genom mina näsborrar, doften av vått gräs, dugg i luften som fuktar min hud, mina bara fötter som möter det kalla fuktiga gräset. Försöker få ungdomarna att gå ut och möta detta vackra men de tisslar och fnissar instängda i rummet. Och OM och när de får för sig att gå ut så har det säkert hunnit mörkna och själva realbilden borta för alltid…Tack kära sambo som visade mig!

Fotots betydelse

Har sett att en del bloggare inte skriver så mycket men istället i princip alltid har ett foto i sitt inlägg. Det gör det liksom luftigare och en bild säger ju mer än tusen ord. Jag bjuder på en till flott bild! ;)

Sista semesterveckan

Semestern går mot sitt slut och jag har faktiskt kunnat koppla bort jobbet riktigt bra! Det ha varit en bra semester med kanonväder och trevliga projekt som flottbygget som är det bästa vi gjort!




Har idag varit med familjen och sett bion "Bridesmades", riktigt kul faktiskt! Skrattade så jag skrek och började tokhosta fleeeeeera gånger!