Forskning förklarar varför jag tappar tråden på eftermiddagarna!

Och inte är det för att jag syr för hand. Nej alla dessa trådar eller bollar som man förväntas hålla i luften hela tiden.....det går ju inte alls längre...

Och nu visar studier som de gjort i Finland  på mätbara effekter i hjärnan efter en utmattningsdepression. Bland annat reagerar hjärnan snabbare på bakgrundsprat med negativt tonfall, till exempel en ilsken röst, samtidigt som uppmärksamheten borde vara helt inriktad på arbetsuppgiften. 

Den studien är den första av flera. I senare studier ser forskarna vad som händer när försökspersonerna får arbeta med två slag av uppgifter som kräver uppmärksamhet, koncentration och minnesförmåga, jämfört med kontrollgruppen.

I den första handlar det om att växla fram och tillbaka mellan olika uppgifter. Det är uppgifter som liknar sådant som de gör i arbetsvardagen och handlar om att sortera jämna-ojämna siffror och fördela bokstäver på konsonanter och vokaler.

– Så länge man bara gör det ena eller det andra är det mycket enkelt. Men när man skiftar blir man betydligt långsammare direkt efter byte av uppgift, och detta är ett vanligt fenomen. Vi är intresserade av att få veta om utbrändhet gör att det blir ännu svårare att byta uppgifter, säger Laura Sokka. Vi mäter reaktionstid och antal fel, men också hur hjärnan reagerar på bytena.

Det är detta jag kallar ställtid. Ställtiden är så mycket längre nu för tiden. Och direkt man blir avbruten måste man ställa om igen. Och när det händer femte gången på mindre än en timme så har jag ju känt mig misslyckad fem gånger så sjätte gången får jag "psykbryt" som jag så fint kallar det. 

Den andra arbetsuppgiften handlar om att pröva arbetsminnet. Kraven ökar under arbetets gång, när det gäller att uppdatera och bearbeta information, och sen sätter vi in störande ljud som distraherar.

Ha ha ha! Som om det vore en vanlig arbetsdag! 

Utbrändhet hos sjuksköterskor

På magisternivå och högre görs hela studien själv och man kommer fram till ny kunskap, en hypotes som som man kan bekräfta/avslå eller i sämsta fall åtminstone förslag till hur man INTE ska göra för att få fram vetenskapligt bevis. 

På kandidatnivå och lägre görs ofta litteraturstudier. Fortfarande görs ju studien själv men man sammanställer forskning som redan finns. Det kan ju naturligtvis också leda till ny kunskap, men med så många redan gjorda studier som grund. Detta är ju det absolut bästa tycker jag! Visst ska man själv leta reda på och kritiskt granska studier som är gjorda men TACK för att det finns sammanställda litteraturstudier, hellre läsa EN än TJUGO! 

På www.uppsatser.se kan man som lekman söka och hitta många studier på svenska. 

Denna litteraturstudie känner jag igen mig oerhört mycket i! http://epubl.ltu.se/1404-5516/2006/49/LTU-HV-EX-0649-SE.pdf

Utbränd bloggare hos Malou

Professionell bloggare (hon lever på sin blogg) snygg modemedveten smart och hipp på alla vis. Livet lekte men så drabbades hon av utbrändhet och har delat med sig av många svåra stunder på bloggen. Dessutom lider hon av ett tablettmissbruk (värktabletter) som hon kämpar för att ta sig ur.

Strongt att bjuda på sig själv på det här viset, att allt är inte guld som glimmar.

 Hon besökte Malous "efter tio" tillsammans med sina systrar i veckan. Du kan se avsnittet här. Kolla även in hennes blogg här.

Utmattad eller utbränd?

Utmattad eller utbränd?

Numera används diagnosen utmattningssyndrom för att beskriva de följder som långvarig och svår stress kan föra med sig. Man använder inte begreppet "utbränd" längre inom sjukvården, om än det fortfarande är vanligt i "mannamun". 

Det jag personligen tycker är mest otäckt är att jag inte alls "tål" lika mycket som förr. Eller panikattackerna är ju absolut det värsta, men nu har jag inte haft någon på tre veckor. Peppar peppar!!! Den här småkokande ångesten har också lindrats, så nu när jag fått tillbaka en del energi så blir det tydligare att jag inte tål så mycket. Att tillexempel gå på stan på dagen och ha middagsfrämmande på kvällen blir för mycket. Det kanske det var tidigare också, men jag ville ju så mycket. Nu får jag ångest och mår inte alls bra om det blir för mycket. Men för några veckor sedan kunde jag ju inte ens se på TV, handarbeta, eller sitta vid datorn alls. 

De skriver även på vårdguiden; När prestationsförmågan försämras är det lätt att känna sig misslyckad, få skuld- och skamkänslor och bli nedstämd. Man blir känslomässigt utmattad och överkänslig för all slags stress. Fortsätter tillståndet blir ångestattacker vanliga. (www.1177.se)

Vill inte att min värsta ovän skall drabbas av detta. Om DU innerst inne känner att du stressar för mycket så del av vårdguidens råd hur man kan minska risken för utmattningssyndrom: 

Viktigt är tid för återhämtning. Under stressiga perioder behöver man också ta sig tid att varva ner och ta det lugnt för att samla kraft och återhämta sig. Detta behöver inte bara vara vila utan kan också innebära att man motionerar eller umgås med familj och vänner. Det är också bra att försöka sova ordenligt. Vad som gör att man varvar ner är väldigt individuellt. Det kan vara bra att försöka hitta sitt eget sätt att koppla av och känna lugn och ro. Förutom att vila, motionera och sova ordenligt finns det mycket annat man kan göra själv för att undvika att bli sjuk av stress. Ju tidigare man lägger märke till de stressrelaterade besvären desto snabbare kan man förhindra att de blir värre (www.1177.se).

Utbränd? Vem då? Jag?!

Utbränd? Vem då? Jag?! Nääeee.......Nej! .....eller....va?! VA??!!!!
Huvudet i mina händer, paniken är nära. Ja visst har det varit mycket. Det har varit MYCKET mycket! Men vem har inte MYCKET mycket? Det har ju alla. Det är väl snarare NORMALT att ha MYCKET mycket?

Att arbeta som distriktssköterska är att ha ett viktigt yrke. Det är mycket ansvarsfullt. Jag har med många människor att göra; unga, gamla,  injektioner, sårvård, akutsjukvård, barnhälsovård, vaccinationer, flyktingmottagning,  dela mediciner, patientinformation, kontakt med andra instanser som röda korset, psyk, neurologen, lab, anhöriga, hemtjänstpersonal, hemtjänstchefer, biståndsbedömare, demensteam, hörcentralen, administration, schemaläggning, mejl, telefon, datasystem, journalsystem, receptmodulsystem, papper papper papper. You name it!

Att vara distriktssköterska är ansvarsfullt och jag älskar att kunna hjälpa andra. Jag älskar mitt jobb. Men tyvärr går det inte alltid ihop. Olika verksamheter krockar, jag är trots allt bara EN distriktssköterska och alltihop blir en omöjlighet. Fortfarande tyngden av att vara en ansvarsfull distriktssköterska men som måste prioritera bort och vara "grindvakt" för att verksamheten överhuvudtaget ska gå ihop. Ställa krav på och andra och säga nej. Och jag hatar att INTE kunna hjälpa andra. Då kan jag avsky mitt jobb.

Rusade på i alla fall, sjuk varenda ledighet, på tå igen måndagsmorgon. Tuff och stark. Började reta mig på arbetskamrater som inte tog lika stort ansvar, retade mig på arbetskamrater som kunde koppla av med ett korsord VI BEHÖVER JU VARENDA SEKUND TILL ATT PLANERA!!!!! HUR SKA VI FÅ IHOP DAGEN? OCH IMORGON?!

Över 100 timmar i övertidskomp. Tar ledigt över jul och nyår och drabbas av virusinfektion på virusinfektion. På tå igen då helgerna är över och omorganisation minskat arbetsbelastningen betydligt. Lugnt. Känner stor skillnad. Det här går nog bra i alla fall! Jag behöver kanske inte byta jobb? (har redan haft flera andra kontakter och jobb på gång redo att kasta mig in i). Men omorganisationen känns. Sååå mycket lättare!!!! Underbart! UNDERBART! NU kan jag slappna av....pust...

KABOOOOOM! 

De säger att när man slappnar av kan man höra vad kroppen har att säga. Om man inte lyssnat tidigare. Om man inte lyssnat tidigare så kan kroppen säga ifrån ordentligt. För att man ska fatta. Jag lyssnade ju inte fast jag blev sjuk direkt jag blev ledig. Kroppen var tvungen säga ifrån ordentligt. Och kroppen sa ifrån ordentligt - med en panikångestattack.

Detta skedde den 15 januari 2014. 53 dagar har gått och idag orkar jag skriva om det. I och med detta startar ett nytt tema jag inte berört så mycket tidigare i denna blogg. Psykisk hälsa.

Följ med på resan tillbaka!