Forskning förklarar varför jag tappar tråden på eftermiddagarna!

Och inte är det för att jag syr för hand. Nej alla dessa trådar eller bollar som man förväntas hålla i luften hela tiden.....det går ju inte alls längre...

Och nu visar studier som de gjort i Finland  på mätbara effekter i hjärnan efter en utmattningsdepression. Bland annat reagerar hjärnan snabbare på bakgrundsprat med negativt tonfall, till exempel en ilsken röst, samtidigt som uppmärksamheten borde vara helt inriktad på arbetsuppgiften. 

Den studien är den första av flera. I senare studier ser forskarna vad som händer när försökspersonerna får arbeta med två slag av uppgifter som kräver uppmärksamhet, koncentration och minnesförmåga, jämfört med kontrollgruppen.

I den första handlar det om att växla fram och tillbaka mellan olika uppgifter. Det är uppgifter som liknar sådant som de gör i arbetsvardagen och handlar om att sortera jämna-ojämna siffror och fördela bokstäver på konsonanter och vokaler.

– Så länge man bara gör det ena eller det andra är det mycket enkelt. Men när man skiftar blir man betydligt långsammare direkt efter byte av uppgift, och detta är ett vanligt fenomen. Vi är intresserade av att få veta om utbrändhet gör att det blir ännu svårare att byta uppgifter, säger Laura Sokka. Vi mäter reaktionstid och antal fel, men också hur hjärnan reagerar på bytena.

Det är detta jag kallar ställtid. Ställtiden är så mycket längre nu för tiden. Och direkt man blir avbruten måste man ställa om igen. Och när det händer femte gången på mindre än en timme så har jag ju känt mig misslyckad fem gånger så sjätte gången får jag "psykbryt" som jag så fint kallar det. 

Den andra arbetsuppgiften handlar om att pröva arbetsminnet. Kraven ökar under arbetets gång, när det gäller att uppdatera och bearbeta information, och sen sätter vi in störande ljud som distraherar.

Ha ha ha! Som om det vore en vanlig arbetsdag! 

Utbrändhet hos sjuksköterskor

På magisternivå och högre görs hela studien själv och man kommer fram till ny kunskap, en hypotes som som man kan bekräfta/avslå eller i sämsta fall åtminstone förslag till hur man INTE ska göra för att få fram vetenskapligt bevis. 

På kandidatnivå och lägre görs ofta litteraturstudier. Fortfarande görs ju studien själv men man sammanställer forskning som redan finns. Det kan ju naturligtvis också leda till ny kunskap, men med så många redan gjorda studier som grund. Detta är ju det absolut bästa tycker jag! Visst ska man själv leta reda på och kritiskt granska studier som är gjorda men TACK för att det finns sammanställda litteraturstudier, hellre läsa EN än TJUGO! 

På www.uppsatser.se kan man som lekman söka och hitta många studier på svenska. 

Denna litteraturstudie känner jag igen mig oerhört mycket i! http://epubl.ltu.se/1404-5516/2006/49/LTU-HV-EX-0649-SE.pdf

Vår professio är inte ett kall...

Hittade denna text på en kollegas blogg. Så sant! "Jag har en skuld att inkassera. Mitt samhällsuppdrag är så viktigt att sjuksköterskeyrket är legitimerat. Jag är hos din gamle far och dig när han dör. Att förlora den man älskar gör ont, men jag finns där med min kunskap, erfarenhet och kompetens. Jag finns där för att verka för en smärtfri död, men också för dig för att du ska känna dig trygg och involverad – om du vill det. Jag ger dig smärtlindring efter din operation och planerar sedan mobiliseringen med dig. Jag med min kunskap och kompetens vet hur jag snabbast kan få dig att återvinna hälsan. Jag träffar dig på vårdcentralen, där jag hjälper dig att hitta motivationen att sluta röka. Jag är nyfiken på hur det går för dig i ditt vardagliga liv och släpper dig inte. Jag ser till att ditt barn får sina ordinerade läkemedel på ett korrekt sätt. Jag vidtar åtgärder för att din mamma inte ska drabbas av fallolyckor, trycksår och undernäring, samtidigt ger detta en stor samhällsekonomisk vinst. Jag koordinerar vården omkring dig. Jag hjälper dig att återvinna hälsa och jag sparar resurser åt samhället. Vi vill mänskligheten väl, men vår profession är inte ett kall, där vi ska stå med mössan i handen och vara tacksamma för ett jobb. Samhället ska vara tacksamt för att det finns så många dugliga sjuksköterskor, som brinner för sin profession. Samhället står i skuld till oss. Problem i dagens samhälle: Kvinnor tjänar 85 procent av vad männen tjänar (sett till hela befolkningen). Så har det sett ut i 30 år, det är dags för en förändring! Utbildning lönar sig inte om du tänker arbeta inom den så kallade tärande sektorn. Vi är en förutsättning för den närande sektorn! Hur kan tre års utbildning, ansvar för liv och död, vara värt mindre än för yrken som inte kräver någon utbildning. Ett systemfel, som behöver rättas till. Löneutvecklingen inom sjuksköterskeyrket är obefintlig. Jag har varit sjuksköterska i 10 år, min lön är 24 500 kronor. Det har sagts att så är marknadskrafterna styrande. Det gäller tydligen inte längre. Idag finns det en sjuksköterskebrist och kulmen är inte nådd. Samhället står i skuld till mig och mina kollegor. Vi vägrar gå med på att våra checkar returneras märkta med ”otillräckliga medel”. Nu mullras det, vi vägrar tro att rättvisans bank gått i konkurs. Sänkningen av restaurangmomsen kostar skattebetalarna 5,4 miljarder kronor i år. Pengar finns i skattkistorna. Samhället står i‑skuld till mig, jag vill ha pengarna nu – helst utan avbetalningsplan. Annelie Ekengren Eliasson, leg sjuksköterska förtroendevald, Vårdförbundet"

Tiillbaka som distriktssköterska

Så var tiden som skolsköterska över…Det har varit MYCKET roligt och givande! Fast det har varit ännu tightare att hinna med det man ska så har det ändå funnits ett lugn och tid för planering. På hälsomottagningen är det mer som en hönsgård. Men jag har gett mig sjutton på att inte ta på mig mer än jag hinner med! Och peppar peppar, än så länge (tre dagar ;-) ) så har jag inte gjort någon övertid.

Men jag längtar redan tillbaka till barnen… Hoppas hon söker tjänstledigt igen! =)

Stressad!

Huvva vilken dag!!!

Chefen look Alike!

Hur är det egentligen idag?

Kommer hem från jobbet, för sent. De har redan ätit klart. Jag sätter mig direkt vid bordet, lätt anfådd, vill hinna prata med tonårsdottern innan hon drar iväg. Jag vänder mig mot henne samtidigt som jag slevar upp ur grytan. Snabbt frågar jag;

-Var Du på akuten idag?....nä....treornas matte menar jag thihi...

Tonnårsdottern fnissar och nickar...."akuten"....ha ha ha....
Sedan talar vi om att att bjuda morfar och farmor på middag på tisdag. Vänder mig mot tonårsdottern igen:
- Eller skulle inte du på akuten?!.....eh...hockey menar jag!

Tonårsdottern skakar på huvudet.

- Varför inte då? Är det slut tabletter?---Eh...biljetter...menar jag.

Tonårsdottern skrattar.
- Alltså mamma! Hur är det egentligen idag?!

Ja det kan man fråga sig - hur är det egentligen idag?! Kan i alla fall skratta åt det...än så länge...peppar peppar...

Blev bitch idag

Har lyssnat till hemtjänsten, tagit det på allvar, offrat tid, själ och hjärta, lyssnat till den sjuke, gjort bedömningar, kommit överens, vill lindra lidande både hos den sjuke och hemtjänsten. Dom skäller på mig, säger jag har fel, 20 st hemtjänst personal och hemtjänst chef hatar mig. Nu är jag bitchen. Hur hamnade jag här? Arbetsmiljöverket nästa.

Att koppla bort jobbet...

Semester vecka 11. Chefen, alla arbetskamrater, ingen har kunnat gå miste om det. Sedan i höstas har det varit känt - vecka 11 är inte Syster Susan på plats!

Men - tänker på jobbet varje dag. Men faktiskt lite lite mindre för varje dag som går.

Dag 1; Ringer på jobbet. Kollar att jag verkligen gjort det jag tänkt - det hade jag. Jag får veta att en kollega är sjuk.

Dag 2; Inser att endast kollegan som är sjuk vet om att vidarekopplingen av telefonen inte gick koppla tillbaka. Ringer på jobbet. De har redan fixat det.

- Njut nu av din ledighet! Visst... du är alltid välkommen att ringa... jag vet PRECIS hur det är!

Min kloka kollega som är pensionär och inne för mig och jobbar lugnar mej med mild stämma innan hon fortsätter snabbt och spontant direkt ur hjärtat; Men har du inte så du kan ta dej en jävel så du glömmer det här stället?! Jag skrattar.

Dag 2 igen; MÅSTE ringa och påminna min tredje kollega om det viktiga blodprovet som skulle bokas in. Det var redan gjort!

Dag 3; Bara liiiite tankar. Ingen överväldigande oro. Lite små flash backs men inget jag måste ta ansvar för.

Dag 4; Knappt alls. Blir nedstämd. Min väninna och hennes son som har förgyllt de första dagarna här har åkt hem. Skittrist. Existentiell ångest. Katastrofen i Japan.

Dag 4 kl 23.00; aldrig varit vaken så här sent under denna vecka. Är nog rent utav ganska utvilad. Allt känns rätt så ok. Dag 5 har jag bokat en helkroppsmassage!

Allt är relativt. Godnatt!

Kurs/Rekreation imorgon!

Imorgon fredag blir en spännande dag! Hela personalgruppen ska åka till Källan i Åmliden. Och inte bara hela personalgruppen utan även representanter från kommunens äldreboende och hemtjänst. För att öka förståelsen för varandra har jag hört. Jag har inte ens fattat att vår förståelse för varandra skulle behöva förbättras. Nåja allt kan väl alltid bli bättre men lite säger min magkänsla att det egentligen handlar om något annat. Tror nästan att något stort är på gång. Men vad?! Avskyr att inte veta! Kan ha helt fel också. Siktar in mig på att njuta av SPA-behandlingen och umgås med trevliga människor på kvällen! =)

Inga patienter - jobbat hårt!

En dag helt utan patienter så nu har jag hunnit arbeta!

Hemskt egentligen - men sant! BVC statistiken - hur många födda 2008 som fick x doser av x vaccin, hur många som ammades första veckan, månaden, fyra månader, hur många av de födda 2009 som hade en mamma som rökte vid 4 v ålder osv osv. Bara en bråkdel av allt som ska rapporteras.

Och så städade jag bland papper. Skönt få det gjort! Snart ser jag ljuset i tunneln! Ska BVC-rummet bli klart så småningom ändå? Känns helt underbart att kollegan och jag har valt att dela upp ansvarsområdet BVC/hemsjukvård. Nu måste jag lita på att kollegan delar dosetterna, skriver ut hjälpmedel, har koll på waranpatienterna, samarbetar med hemtjänsten osv osv. Jag tror ändå mycket av stressen beror på att man alltid har så otroligt många bollar i luften samtidigt, men nu ska vi ju dela upp ansvaret månadsvis så det blir liiiiite mindre att tänka på! Har ändå liiiiiiiite svårt att släppa det helt, och det kan jag ju inte heller, då kollegan bara jobbar tre dagar i veckan och jag fem.

Och helt utan patienter har jag i ärlighetens namn inte varit. En hemsjukvårdspatient och en småbarnspappa har jag haft under mina vingar. Och så telefontiden förstås! Och akuttelefonen som för ovanlighets skull höll ganska tyst. Annars brukar det alltid hända grejer på fredagar, men inte idag! Hoppas lugnet håller i sig!

Testis for Dummies

Hade en liten gosse där läkaren vid föregående besök konstaterat att ena testikeln (testis) inte hade åkt ned. Kunde inte bedöma om den gjort det nu och rådfrågade läkaren som nu var i tjänst.

-Du drar bara fingret efter "bla bla djigtanalen bla" och känner efter om den finns högre upp eller om den saknas helt.

Att man ska föra in ett finger I analen när man ska undersöka prostata det vet jag, men när man ska undersöka testiklarna?!

- Ehh..hur sa du nu? ...Äh jag sätter upp det på doktor NN när han kommer, säger jag, vänder på klacken - men vänder tillbaka lika fort igen full av entusiasm:

-Om inte du vill LÄRA mig?

-Men jag har ju just lärt dig! Du följer bara blabla djinkanalen...osv...

Sa han KANALEN?

-Eh djintiavaddå?!

-Men du HAR ju läst anatomin och så bla bla bla.

Jaja... denna läkaren är som han vart, får inte ta åt mej och bli stött. Vänder om till den lille gossen och NU är testikeln nere! Surprise! Av rena förskräckelsen eller?!

Vad har Ni andra för erfarenheter av att undersöka barn och/eller "speciella" läkare?

Intet ont som inte har något gott med sig; fann denna fina information om INGUINALKANALEN:

Behandling av Retentio Testis

Ungefär vid ca 5- 6 veckor gestations ålder börjar germinalceller från gulesäcken vandra till gonadåsen vid bakre delen av mesodermet i bukhålan. Under 7-8 gestionsveckan framträder testiklarna som avgränsade runda strukturer fria från mesodermet. Under motsvarande period vandra testikeln nedåt lateralt och befinner sig vid inre inguinalkanlen vid ca 13 veckors ålder. Vid 35 veckors gestations ålder är testikelns nedvandring till skrotum vanligtvis avslutad.

Icke nedvandrade testiklar ses hos ungefär 3-5 % hos nyfödda pojkar. Testikelnedvandringen fortsätter efter födelsen och vid 6 månader har 1-2% ännu inte vandrat ner och 1% av pojkarna över 1 års ålder saknar en/två testiklar. Nedsatt fertilitet och ökad risk för testikel cancer (2% cancer in situ hos vuxna män) är kopplade till retention av testiklar. Det har diskuterats huruvida testikeln skadas därför att den inte vandrar ner men mest sannolikt är att det föreligger någon genetisk/miljö betingad faktor som stör testikelns differentiering och därmed påverkar dess förmåga att vandra ner i inguinalkanalen helt.

Både medicinsk och kirurgisk behandling av tillståndet har prövats. Resultatet av hormonellbehandling är dålig, endast 20% nedvandrade testiklar efter behandling och ännu lägre om man inte räknar med retraktila testiklar. Den hormonella behandlingen har av den anledningen övergivits och kirurgisk behandling (orchidopexi) är numera ”golden standard”. Tidig kirurgi (före 12 månaders ålder) har visat sig vara korrelerat med större testikelvolym vid 4 års ålder jämfört med orchidopexi vid 3 års ålder. I enlighet med de nordiska rekommendationerna bör operation genomföras helst mellan 6 och 12 månaders ålder. Man anser att tidig kirurgisk behandling ökar chanserna för fertilitet. Detta är dock fortfarande omdiskuterad och objektiva bevis på detta saknas i tonåren än så länge.

Operationsindikation utan föregående utredning:

1. vid samtidigt förekommande ljumskbråk 2. vid tidigare ljumskoperation 3. uppenbar ektopi (sällsynt) 4. unilateral icke palpabel testikel

Undersökningsteknik:

Undersökningen bör utföras i varmt rum med varma händer. Barnet bör helst ligga i förälders och undersökarens knä.

Inspektera penisstorlek, skrotums utseende, asymetri i skrotum (båda skrotal halvorna rynkiga och symetriska talar för att båda har innehållit en testikel som sannolikt har dragits sig upp av kremasterreflex, s.k. retraktil testikel).

Bimanuell undersökning rekommenderas för att upptäcka retraktila testiklar. Stryk nedåt längs inguinalkanalen och fastställ testikelns läge med bimanuell palpation.

Vid frånvaro av testikel, palpera efter ektopiska testiklar lateralt om skrotum i perineal området.

Förfarande vid retentio testis: 1. Retentio testis som hittas redan på BB (barnläkarundersökning):

a) med micropenis (svällkropp <>

b) utan micropenis (svällkropp > 25 mm): remiss till barnkirurg för kontroll inom 6 månaders och ställningstagande till operation.

2. Retentio testis som hittas på BVC remitteras till sk Testikelmottagning före 12 månaders ålder

3. Ascenderande testiklar som hittas på BVC, d.v.s. testiklar som inte återfinns i skrotum efter 12 månaders ålder remitteras till till sk Testikelmottagning.

4. Bilateral retentio testis före 12 månaders ålder: Remiss till barnmottagning för hormonell utredning.

Vid okomplicerad operation sköter patient själv kontroller och hör av sig till vederbörande kirurg om testikel inte kvarstannar eller slutar växa.

Vid komplicerade eller bilaterala operationer tillkallas patienter för kontroll efter 3-6 månader. Alla pojkar som opereras för retentio testis bör kontrolleras inom skolhälsovården vid 15-16 års ålder.

Referens; Duchen Munoz, Lewander, Iwona Janowska & Drott. Barn och ungdomskliniken i Östergötland

JOBB!

"Ring snarast!" Så löd sms:et från min kollega som är i tjänst. Själv har jag ju som sagt semester men anade att den skulle komma att brytas...ringde i alla fall som plikt trognast upp direkt vilket förstås resulterade i att jag hoppade i arbetsblusen igen. En insats på inte fullt två timmar som jag känner att jag borde vara DYR på! Ok kval övertid blir det, men egentligen känns det som om jag skulle behöva börja om semestern från början igen...

SEMESTER!

Stämplade ut kl 20.15 i fredags. Precis när jag tänkte tanken att nu närmar det sig slutet, så hittade jag en till "hög" med oavslutade "grejer". Och det är sådant som skulle ta bara mer tid att lämna över till någon annan. Jag dokumenterade, sorterade, "tuggade", bokade in, ringde telefonsamtal, beställde vaccin osv osv. Likafullt fick jag kämpa emot att gå dit igår kväll (söndag) och fixa lite mer. Vårt nya distriktsrum är nämligen långt ifrån klart. Men det har fått ha sista prioritet. I måndags fyllde jag skurhinken på morgonen och på aftonen tömde min kollega den - orörd. Tisdag och onsdag hann jag aldrig ens fylla skurhinken. Torsdag fyllde jag den, hann ställa i ordning LITE, och torkade över golvet. Men alla sladdar är säkert inte där de ska vara. Vi har nämligen två datorer, två skrivare, två telefoner och tre skärmar per skrivbord! Hyllorna har inte heller kommit upp så vi har kunnat flytta alla våra pärmar dit. Pärmarna finns kvar i rummet vi satt i förrut. I ett rum där ingen dator alls finns nu. Därför har den som varit distriktare för dagen hamnat i rummet bredvid så det inte blir så långt att hämta alla "grejer". När det har varit småbarn som ska mätas och vägas har vi slingrat oss fram till vårt "nya" distriktssrum och bokstavligen grävt oss fram till skötbordet. Men det har varit värre. Vår läkare "snodde" rummet under de första två veckorna vilket resulterade i och han hade papper närapå från golv till tak.

- Så nu är det riktigt iordningsställt här! sa jag nästan med stolthet i rösten till distriktssköterskan som ska arbeta under min semester. Hennes ögon svepte över rummet.
- Ja inte tycker då JAG att det ser ut att vara iordning!
- Jamen då skulle du ha sett det för två veckor sedan!!! (Alltid denna känsla att inte ha hunnit allt vad man velat).

Lyckades låta bli att gå dit igår kväll i alla fall. Trots vetskapen att skruvdragaren och verktygslådan ligger på skötbordet...
Men måste bara få skriva av mig lite...har ju SEMESTER! Ugh.....mejlar nog detta inlägg till mina kollegor och hoppas de förstår att jag verkligen gjort mitt bästa...sen tar jag semester! =D

Dagen som går till historien

Oh my God! Oh my Gosh! Dagen idag går till historien! Hade två telefoner + akuttelefon, + receptionen + patienter + var datafixare + labpersonal + akutsyrra + asylsköterska + bvc sköterska + vaktmästare + phu! Till råga på allt dök inte läkaren upp för hon hade kört vilse i skogen så polisen fick ut och leta efter henne....nåväl dagen tog slut i alla fall utan skandaler men tyvärr en och annan missnöjd patient...

Sårutbildning - igen!

Vad härligt med revanch! Under förra verksamhetsförlagda utbildningen var det riktigt omöjligt få ihop en lagom stor grupp när det gällde föräldrautbildning. EFter många försök slutade det med en grupp på endast ett föräldrapar....kändes inte roligt när man skulle redovisa alltihop på seminariet, även om jag inte var ensam.
NU däremot ringer jag ett samtal och har en grupp på 7 personer dagen efter! OCH nu mailar deras hemtjänstchef och vill att jag ska utbilda en annan hemtjänstgrupp nu på onsdag! Vilken revanch! Klart jag tackar ja, är ju bra träning för mig. Hemtjänsten är nog också en tacksam grupp som är svältfödd på utbildning vad gäller specifik omvårdnad. Den här webadressen använder jag och kopplar ihop med en stor TV skärm. Tjohoo! =)

sååå sant

Sista passet...

Så har jag gjort sista passet...eller inte helt sista men sista på länge. Och kanske kanske jag inte ens kommer tillbaka dit. Lite putade underläpparna hos mina kära arbetskamrater. Vi får väl se vad som händer. Har då gjort väldigt tydligt att jag vill vara med på alla festerna!!!

Ordinationer...

Doktorn gick myndigt mot mig med patienten i hälarna.
- Lägg upp ett grundvaccinationsprogram på honom. Tonfallet var neutralt och tydde på en självklarhet att jag visste vad han pratade om. Jag bara gapade, vaddå grundvaccinationsprogram? Jag kan INGET om vacciner. Jag har inte ens börjat distriktsköterskeutbildningen!
- Lägga upp en vad?
Vid det här laget hade han gått in i personalrummet i direkt anslutning, jag satt fortfarande på kontorsstolen i rummet bredvid och patienten stod någonstans mitt emellan utan möjlighet att sätta sig ner. Jag sparkade mejfram något med stolen så att jag skulle få ögonkontakt med doktorn som vid det här laget smaskade på ett ett stort grönt äpple.
-....en plan...smask...tugg...kom överens med patienten...smask...tugg
-Ska jag ge honom något nu?
- Ja.
Jag drog efter andan, suckade antagligen (eller förhoppningsvis), tog fatt i mitt R/P block och en penna och gick fram till doktorn.
- Nog kan jag ta en muntlig ordination men Du får säga vad jag ska ge!
- Tiätanus..smask...hmpfsla..tugg...
Fortfarande helt neutral, men behöver jag säga att jag kände mig otrolig dum? Som tur var var patienten av den mer toleranta sorten. Tur var även att ordinarie sjuksköterska kom tillbaka från lunchen så att hon kunde gå igenom vaccinationsguiden. Dessvärre har vi fortfarande inte kommit fram till något....har varit i kontakt med infektionsmottagningen i Umeå som gett mig ett svar. Ordinarie sjuksköterska läste sig fram till ett annat i vaccinationsguiden och doktorn hade ringt upp sin andra arbetsplats och fått ett tredje alternativ. Det slutade med att jag gick till apoteket och lämnade över detektivarbetet till farmaceuten. Doktorn tyckte det här var jättekul. Vi sjuksköterskor tyckte INTE det var kul. Själv så avslutade jag dagen med att gråta...igen.......Trodde det skulle vara slut med alla tårar vid det här laget...PMS och detta jobb går INTE ihop!
Varför ska det vara så svårt att skriva ordinationen i datorn?