Utbränd? Vem då? Jag?! Nääeee.......Nej! .....eller....va?! VA??!!!!
Huvudet i mina händer, paniken är nära. Ja visst har det varit mycket. Det har varit MYCKET mycket! Men vem har inte MYCKET mycket? Det har ju alla. Det är väl snarare NORMALT att ha MYCKET mycket?
Att arbeta som distriktssköterska är att ha ett viktigt yrke. Det är mycket ansvarsfullt. Jag har med många människor att göra; unga, gamla, injektioner, sårvård, akutsjukvård, barnhälsovård, vaccinationer, flyktingmottagning, dela mediciner, patientinformation, kontakt med andra instanser som röda korset, psyk, neurologen, lab, anhöriga, hemtjänstpersonal, hemtjänstchefer, biståndsbedömare, demensteam, hörcentralen, administration, schemaläggning, mejl, telefon, datasystem, journalsystem, receptmodulsystem, papper papper papper. You name it!
Att vara distriktssköterska är ansvarsfullt och jag älskar att kunna hjälpa andra. Jag älskar mitt jobb. Men tyvärr går det inte alltid ihop. Olika verksamheter krockar, jag är trots allt bara EN distriktssköterska och alltihop blir en omöjlighet. Fortfarande tyngden av att vara en ansvarsfull distriktssköterska men som måste prioritera bort och vara "grindvakt" för att verksamheten överhuvudtaget ska gå ihop. Ställa krav på och andra och säga nej. Och jag hatar att INTE kunna hjälpa andra. Då kan jag avsky mitt jobb.
Rusade på i alla fall, sjuk varenda ledighet, på tå igen måndagsmorgon. Tuff och stark. Började reta mig på arbetskamrater som inte tog lika stort ansvar, retade mig på arbetskamrater som kunde koppla av med ett korsord VI BEHÖVER JU VARENDA SEKUND TILL ATT PLANERA!!!!! HUR SKA VI FÅ IHOP DAGEN? OCH IMORGON?!
Över 100 timmar i övertidskomp. Tar ledigt över jul och nyår och drabbas av virusinfektion på virusinfektion. På tå igen då helgerna är över och omorganisation minskat arbetsbelastningen betydligt. Lugnt. Känner stor skillnad. Det här går nog bra i alla fall! Jag behöver kanske inte byta jobb? (har redan haft flera andra kontakter och jobb på gång redo att kasta mig in i). Men omorganisationen känns. Sååå mycket lättare!!!! Underbart! UNDERBART! NU kan jag slappna av....pust...
De säger att när man slappnar av kan man höra vad kroppen har att säga. Om man inte lyssnat tidigare. Om man inte lyssnat tidigare så kan kroppen säga ifrån ordentligt. För att man ska fatta. Jag lyssnade ju inte fast jag blev sjuk direkt jag blev ledig. Kroppen var tvungen säga ifrån ordentligt. Och kroppen sa ifrån ordentligt - med en panikångestattack.
Detta skedde den 15 januari 2014. 53 dagar har gått och idag orkar jag skriva om det. I och med detta startar ett nytt tema jag inte berört så mycket tidigare i denna blogg. Psykisk hälsa.
Följ med på resan tillbaka!
Huvudet i mina händer, paniken är nära. Ja visst har det varit mycket. Det har varit MYCKET mycket! Men vem har inte MYCKET mycket? Det har ju alla. Det är väl snarare NORMALT att ha MYCKET mycket?
Att arbeta som distriktssköterska är att ha ett viktigt yrke. Det är mycket ansvarsfullt. Jag har med många människor att göra; unga, gamla, injektioner, sårvård, akutsjukvård, barnhälsovård, vaccinationer, flyktingmottagning, dela mediciner, patientinformation, kontakt med andra instanser som röda korset, psyk, neurologen, lab, anhöriga, hemtjänstpersonal, hemtjänstchefer, biståndsbedömare, demensteam, hörcentralen, administration, schemaläggning, mejl, telefon, datasystem, journalsystem, receptmodulsystem, papper papper papper. You name it!
Att vara distriktssköterska är ansvarsfullt och jag älskar att kunna hjälpa andra. Jag älskar mitt jobb. Men tyvärr går det inte alltid ihop. Olika verksamheter krockar, jag är trots allt bara EN distriktssköterska och alltihop blir en omöjlighet. Fortfarande tyngden av att vara en ansvarsfull distriktssköterska men som måste prioritera bort och vara "grindvakt" för att verksamheten överhuvudtaget ska gå ihop. Ställa krav på och andra och säga nej. Och jag hatar att INTE kunna hjälpa andra. Då kan jag avsky mitt jobb.
Rusade på i alla fall, sjuk varenda ledighet, på tå igen måndagsmorgon. Tuff och stark. Började reta mig på arbetskamrater som inte tog lika stort ansvar, retade mig på arbetskamrater som kunde koppla av med ett korsord VI BEHÖVER JU VARENDA SEKUND TILL ATT PLANERA!!!!! HUR SKA VI FÅ IHOP DAGEN? OCH IMORGON?!
Över 100 timmar i övertidskomp. Tar ledigt över jul och nyår och drabbas av virusinfektion på virusinfektion. På tå igen då helgerna är över och omorganisation minskat arbetsbelastningen betydligt. Lugnt. Känner stor skillnad. Det här går nog bra i alla fall! Jag behöver kanske inte byta jobb? (har redan haft flera andra kontakter och jobb på gång redo att kasta mig in i). Men omorganisationen känns. Sååå mycket lättare!!!! Underbart! UNDERBART! NU kan jag slappna av....pust...
KABOOOOOM!
Detta skedde den 15 januari 2014. 53 dagar har gått och idag orkar jag skriva om det. I och med detta startar ett nytt tema jag inte berört så mycket tidigare i denna blogg. Psykisk hälsa.
Följ med på resan tillbaka!
