torsdag, oktober 16, 2014

Dikter från 90-talet

Går en skrivkurs på min fritid (på distans och med lite minde än en helgträff i månaden) och uppgiften nu är bland annat Temaflätning. Vi ska välja mellan två kompositionsmönster. Båda ska ta sin utgångspunkt i en bild eller situation som vi ska återge med så konkreta, sinnliga ord som möjligt.

 

Det bör vara något som vi SER snarare än något som vi TÄNKER. Det kan också vara en inre bild – ett minne som poppar upp, en drömsekvens…

 

Mönster 1

 

Det här mönstret har en tredelad struktur:

 

1: Bild / situation.

2: Association / reflektion / rörelse.

3: Ny bild som ger en överraskande koppling till den första.

 

vi väljer själva om vi delar in dikten i tre strofer eller om läsaren själv får urskilja strukturen i en löpande (stikisk) vers.

Vi väljer även själva om vi skriver dikten med bunden vers eller metriskt obunden vers, s.k. fri vers, liksom om vi vill använda rimord eller inte.

 

Mönster 2

 

Samma förutsättningar gäller, men mönstret har en femdelad struktur:

 

A1: Bild / situation.

B: Knyter inte an till A1 utan inför något helt nytt; det kan avse form, motiv, stiletc. (Här ska vi gärna leka med det grafiska, ex "..." eller "!!!").

A2:  Återkoppling till A1, men här ska vi utveckla bilden eller motivet. Gärna låta strofen få ett likartat utseende, men det är inte nödvändigt.

C:  Här ska vi​Införa ytterligare något nytt. C ska avvika även från B men för övrigt gälleranvisningarna för B.

A3: Fångar upp och avslutar motivet eller bilden som löpt genom A1 och A2.Igenkännande och överraskning.

 

Och så ska vi komma ihåg nyckelorden: konkretion, upprepning, variation.


Kunde inte låta bli att leta fram mina 90-talsdikter! På gulnande papper, maskinskrivna med morfars gamla Facit från antagligen 60-talet. Dikten nedan är min favorit, men nog innehåller den en del klichéer och kan förbättras avsevärt. Har beslutat mig för att ha den som grund och försöka mig på att den ska följa mönster 2. Känns även bra att äntligen ha fått ned den på detta mer långlivade sätt. Håll till godo. Här är originalet;

 




När vintern började närma sig
Med isande nordlig vind
Och alla människor huttrade
Sökte värme med rosig kind
Och den första snön hade lagt sig
Som ett täcke över vår jord
Och jag gömde mig rädd för kylan
Rädd de skulle frysa mina ord

Jag vet att du sprang i stormen
När det var lugnt jag såg dina spår
Men jag såg aldrig var de ledde
Men jag vet att terrängen var svår
Och de enda tecknen du lämnat
Fylldes snart av nyfallen snö
Och själv jag fylldes av minnen
Minnen som ställt sig på kö

Minne som slits ur mitt inre
Minnen från alla håll
Minnen jag ber er försvinn!
Ni spelar inte längre nån roll!

Jag ska gräva mig fram till våren
Det har jag lovat mig själv
När alla känslor frusit sönder
Och jag kan sparka dem ner i en älv
När jag svalt alla bilder aldrig
När jag tuggat sönder all smärta
För ännu i sönderfrusna vinter
Har jag så fruktansvärt ont i ditt hjärta

Ja det var när vintern började närma sig
Med isande nordlig vind
Och alla andra människor huttrade
Sökte värme med rosig kind...

© Syster Susan 20/4 1990



onsdag, augusti 20, 2014

KAPAD!

Min mail har blivit kapad och någon har utgett sig för att vara jag för att låna pengar! Mycket obehagligt! Se upp därute! Särskilt om du har en gmail adress, kolla så att inte vidarebefordran går till din adress men utan "g" alltså till mail.com . Det är så lätt att missa, så alla mail jag skickade och som det svarades på skickades till mail.com adressen (som inte jag själv skapat men med mitt namn!) istället! Dessutom kämpar de fortfarande att försöka låna pengar i mitt namn mm mm, så detta slutar kanske med att jag måste spärra mitt personnummer!

Så var uppmärksamma och kolla er mailkonton och ändra lösenordet ofta!

tisdag, maj 06, 2014

Utbrändhet hos sjuksköterskor



På magisternivå och högre görs hela studien själv och man kommer fram till ny kunskap, en hypotes som som man kan bekräfta/avslå eller i sämsta fall åtminstone förslag till hur man INTE ska göra för att få fram vetenskapligt bevis. 

På kandidatnivå och lägre görs ofta litteraturstudier. Fortfarande görs ju studien själv men man sammanställer forskning som redan finns. Det kan ju naturligtvis också leda till ny kunskap, men med så många redan gjorda studier som grund. Detta är ju det absolut bästa tycker jag! Visst ska man själv leta reda på och kritiskt granska studier som är gjorda men TACK för att det finns sammanställda litteraturstudier, hellre läsa EN än TJUGO! 

På www.uppsatser.se kan man som lekman söka och hitta många studier på svenska. 

Denna litteraturstudie känner jag igen mig oerhört mycket i! http://epubl.ltu.se/1404-5516/2006/49/LTU-HV-EX-0649-SE.pdf

lördag, april 12, 2014

Kändisar med depression och ångest

Har upptäckt sajten www.1000glada.se

Det är Christian Dahlström som är grundare och själv drabbad av psykisk ohälsa. Så här beskriver han själv sin hemsida.

Citat


Idén till 1000glada.se har växt fram under tiden då jag haft problem med ångest och depression. När jag själv drabbades av de här problemen försökte jag samla på mig all information som fanns tillgänglig. Det visade sig att det finns mycket information, varav en hel del var ganska obalanserad. Men det som slog mig var trots detta att det finns väldigt mycket upplyftande, positiva fakta som gjorde det lättare att leva med och ta itu med problemen.


Min idé


Den här hemsidan är ett försök att dela med mig av den positiva faktan. Ett fakta kan vara en artikel, statistik, ett citat, en dikt osv. 1000glada.se drivs helt och hållet ideellt. Om du vill kan du besöka min blogg som handlar om boken "55 frågor om depression och panikångest" som jag har skrivit.


Slut citat

Vad jag tycker är bra är att han även samlat på kändisar som vågat berätta. Det känns ju genast lite lättare när man delar sin panikångest med Carolina Gynning, Martin Timell, Anders Bagge, Filip Hammar, Blondinbella, Madonna m.fl

Gå in på www.1000glada.se och läs mer!

tisdag, april 08, 2014

PMS vs PMDS

Att PMS är förkortning av PreMenstruellt Syndrom tror jag noga att de flesta vet. PMDS PreMenstruellt dysforskt syndrom var däremot ett helt nytt begrepp iallafall för mig. 


Det är Malous "Efter tio" jag har sett igen. Nu när jag är sjukskriven har jag fått möjlighet att se vilket fantastiskt program det är! Inte undra på att min mamma som är pensionär ser det dagligen. Det kommer jag också att göra när jag blir pensionär om si så där.......18 år' eller kanske snarare kanske 28 år...

Det var iallafall Karin Adelsköld, som jag tidigare retat mig på som programledare i "Sveriges bästa schlager", som tillsammans med sin sympatiske nya man satt i soffan och berättade deras historia. Hon har en blogg där hon delar med sig och även samlar in andras historier www.livetmedpms.se

En annan bra sida som jag lånat nedanstående bild av är www.alltompms.se



torsdag, april 03, 2014

Utbränd bloggare hos Malou

Professionell bloggare (hon lever på sin blogg) snygg modemedveten smart och hipp på alla vis. Livet lekte men så drabbades hon av utbrändhet och har delat med sig av många svåra stunder på bloggen. Dessutom lider hon av ett tablettmissbruk (värktabletter) som hon kämpar för att ta sig ur.

Strongt att bjuda på sig själv på det här viset, att allt är inte guld som glimmar.

 Hon besökte Malous "efter tio" tillsammans med sina systrar i veckan. Du kan se avsnittet här. Kolla även in hennes blogg här.



söndag, mars 16, 2014

Utmattad eller utbränd?



Utmattad eller utbränd?

Numera används diagnosen utmattningssyndrom för att beskriva de följder som långvarig och svår stress kan föra med sig. Man använder inte begreppet "utbränd" längre inom sjukvården, om än det fortfarande är vanligt i "mannamun". 

Det jag personligen tycker är mest otäckt är att jag inte alls "tål" lika mycket som förr. Eller panikattackerna är ju absolut det värsta, men nu har jag inte haft någon på tre veckor. Peppar peppar!!! Den här småkokande ångesten har också lindrats, så nu när jag fått tillbaka en del energi så blir det tydligare att jag inte tål så mycket. Att tillexempel gå på stan på dagen och ha middagsfrämmande på kvällen blir för mycket. Det kanske det var tidigare också, men jag ville ju så mycket. Nu får jag ångest och mår inte alls bra om det blir för mycket. Men för några veckor sedan kunde jag ju inte ens se på TV, handarbeta, eller sitta vid datorn alls. 

De skriver även på vårdguiden; När prestationsförmågan försämras är det lätt att känna sig misslyckad, få skuld- och skamkänslor och bli nedstämd. Man blir känslomässigt utmattad och överkänslig för all slags stress. Fortsätter tillståndet blir ångestattacker vanliga. (www.1177.se)

Vill inte att min värsta ovän skall drabbas av detta. Om DU innerst inne känner att du stressar för mycket så del av vårdguidens råd hur man kan minska risken för utmattningssyndrom: 

Viktigt är tid för återhämtning. Under stressiga perioder behöver man också ta sig tid att varva ner och ta det lugnt för att samla kraft och återhämta sig. Detta behöver inte bara vara vila utan kan också innebära att man motionerar eller umgås med familj och vänner. Det är också bra att försöka sova ordenligt. Vad som gör att man varvar ner är väldigt individuellt. Det kan vara bra att försöka hitta sitt eget sätt att koppla av och känna lugn och ro. Förutom att vila, motionera och sova ordenligt finns det mycket annat man kan göra själv för att undvika att bli sjuk av stress. Ju tidigare man lägger märke till de stressrelaterade besvären desto snabbare kan man förhindra att de blir värre (www.1177.se).

torsdag, februari 27, 2014

Utbränd? Vem då? Jag?!

Utbränd? Vem då? Jag?! Nääeee.......Nej! .....eller....va?! VA??!!!!
Huvudet i mina händer, paniken är nära. Ja visst har det varit mycket. Det har varit MYCKET mycket! Men vem har inte MYCKET mycket? Det har ju alla. Det är väl snarare NORMALT att ha MYCKET mycket?

Att arbeta som distriktssköterska är att ha ett viktigt yrke. Det är mycket ansvarsfullt. Jag har med många människor att göra; unga, gamla,  injektioner, sårvård, akutsjukvård, barnhälsovård, vaccinationer, flyktingmottagning,  dela mediciner, patientinformation, kontakt med andra instanser som röda korset, psyk, neurologen, lab, anhöriga, hemtjänstpersonal, hemtjänstchefer, biståndsbedömare, demensteam, hörcentralen, administration, schemaläggning, mejl, telefon, datasystem, journalsystem, receptmodulsystem, papper papper papper. You name it!

Att vara distriktssköterska är ansvarsfullt och jag älskar att kunna hjälpa andra. Jag älskar mitt jobb. Men tyvärr går det inte alltid ihop. Olika verksamheter krockar, jag är trots allt bara EN distriktssköterska och alltihop blir en omöjlighet. Fortfarande tyngden av att vara en ansvarsfull distriktssköterska men som måste prioritera bort och vara "grindvakt" för att verksamheten överhuvudtaget ska gå ihop. Ställa krav på och andra och säga nej. Och jag hatar att INTE kunna hjälpa andra. Då kan jag avsky mitt jobb.

Rusade på i alla fall, sjuk varenda ledighet, på tå igen måndagsmorgon. Tuff och stark. Började reta mig på arbetskamrater som inte tog lika stort ansvar, retade mig på arbetskamrater som kunde koppla av med ett korsord VI BEHÖVER JU VARENDA SEKUND TILL ATT PLANERA!!!!! HUR SKA VI FÅ IHOP DAGEN? OCH IMORGON?!

Över 100 timmar i övertidskomp. Tar ledigt över jul och nyår och drabbas av virusinfektion på virusinfektion. På tå igen då helgerna är över och omorganisation minskat arbetsbelastningen betydligt. Lugnt. Känner stor skillnad. Det här går nog bra i alla fall! Jag behöver kanske inte byta jobb? (har redan haft flera andra kontakter och jobb på gång redo att kasta mig in i). Men omorganisationen känns. Sååå mycket lättare!!!! Underbart! UNDERBART! NU kan jag slappna av....pust...

KABOOOOOM! 


De säger att när man slappnar av kan man höra vad kroppen har att säga. Om man inte lyssnat tidigare. Om man inte lyssnat tidigare så kan kroppen säga ifrån ordentligt. För att man ska fatta. Jag lyssnade ju inte fast jag blev sjuk direkt jag blev ledig. Kroppen var tvungen säga ifrån ordentligt. Och kroppen sa ifrån ordentligt - med en panikångestattack.

Detta skedde den 15 januari 2014. 53 dagar har gått och idag orkar jag skriva om det. I och med detta startar ett nytt tema jag inte berört så mycket tidigare i denna blogg. Psykisk hälsa.

Följ med på resan tillbaka!