Det bör vara något som vi SER snarare än något som vi TÄNKER. Det kan också vara en inre bild – ett minne som poppar upp, en drömsekvens…
Mönster 1
Det här mönstret har en tredelad struktur:
1: Bild / situation.
2: Association / reflektion / rörelse.
3: Ny bild som ger en överraskande koppling till den första.
vi väljer själva om vi delar in dikten i tre strofer eller om läsaren själv får urskilja strukturen i en löpande (stikisk) vers.
Vi väljer även själva om vi skriver dikten med bunden vers eller metriskt obunden vers, s.k. fri vers, liksom om vi vill använda rimord eller inte.
Mönster 2
Samma förutsättningar gäller, men mönstret har en femdelad struktur:
A1: Bild / situation.
B: Knyter inte an till A1 utan inför något helt nytt; det kan avse form, motiv, stiletc. (Här ska vi gärna leka med det grafiska, ex "..." eller "!!!").
A2: Återkoppling till A1, men här ska vi utveckla bilden eller motivet. Gärna låta strofen få ett likartat utseende, men det är inte nödvändigt.
C: Här ska viInföra ytterligare något nytt. C ska avvika även från B men för övrigt gälleranvisningarna för B.
A3: Fångar upp och avslutar motivet eller bilden som löpt genom A1 och A2.Igenkännande och överraskning.
Och så ska vi komma ihåg nyckelorden: konkretion, upprepning, variation.
Kunde inte låta bli att leta fram mina 90-talsdikter! På gulnande papper, maskinskrivna med morfars gamla Facit från antagligen 60-talet. Dikten nedan är min favorit, men nog innehåller den en del klichéer och kan förbättras avsevärt. Har beslutat mig för att ha den som grund och försöka mig på att den ska följa mönster 2. Känns även bra att äntligen ha fått ned den på detta mer långlivade sätt. Håll till godo. Här är originalet;
