Pepp har stängt! Men de hänvisar till sluta-röka-linjen. Men hittar inte e-korten där......=(.
Däremot en sida med "slutarökabroshyrer" på andra språk
här! =)

Tacksam!

Har haft två fantastiska veckor. Mycket att stå i men jag har mått så himla bra på något konstigt sätt. Vill skriva in ett "hi hi, konstigt va!" men jag gör inte det, och ännu konstigare blev det! ;-)
Tror det handlar mycket om att vara behövd. Har världens bästa sambo och världens bästa dotter. Har GODA vänner. Har en fast anställning. Har en trevlig praktikplats. Har legat lågt på praktiken och bara flytit med. Har avsiktligt hållit en låg profil och jag TROR att de gillar mej. Har haft styrelsemöten som varit givande, varit på nätverksmöten som varit stimulerande, varit på min tidigare arbetsplats och kännt mig omtyckt. Vad allting handlar om är ju inte alls att vara behövd märker jag nu, utan i första hand att vara OMTYCKT! Har tjatat länge om att jag har bra självförtroende, jag vet att jag kan, men att min självkänsla inte är så tjolahopp tjolahej, jag tror inte jag är villkorslöst omtyckt. Och vad spelar det egentligen för roll? Inser när jag skriver det här att det är egentligen ganska egocentriskt. Men ändå inte på bekostnad av någon annan, gör det inte lite mindre då?

Blev bryskt medveten om min totala avsaknad av betydande problem. Har en kursare som skulle sluta röka nu när hon är ute på praktiken och jag tipsade henne om pepp som är ett program på lungcancerfonden.se. Gick på sidan med avsikt att maila henne ett e-kort därifrån (jätteläckra!)och fastnade i forumet på sidan. "Hur ska jag kunna acceptera att det inte finns någon behandling"? "Har cancer i bäcken, ryggmärg, lever och lungor (----)mina barn är 3 och 7 år" är bara några exempel på vad som mötte mej. Har aldrig blivit så tagen. Ytterligare en känsla av oändlig tacksamhet sköljer över mej. Men även en sorg, en ledsenhet över barnen som kommer att förlora sin mamma och även en påminnelse om att detta kan drabba mej då jag är så överviktig och det är en stor riskfaktor. Men inte minskar jag i vikt för det. Och oro över min kedjerökande vän (som introducerade Pepp för mig!) och som har cancer i släkten och som antagligen aldrig kommer att sluta röka. Hur länge är vi förskonade? Känns skönt i alla fall att det finns ett sånt här forum där man kan lätta på trycket. Det var skönt så länge min lycka för mitt mående varade. Men tacksam är jag. Oerhört tacksam. Men jag har en svag aning av att fjärde veckan i cykeln är på gång....