På hälsocentralen spolar vi distriktssköterskor öron om vi ser tydliga vaxproppar som behandlats med revaxör eller cerusol under gärna tre dagar. Något som däremot är mycket svårt är att efteråt bedöma trumhinnan. Som tur är SKA det vara läkarkontroll efteråt men de lastar gärna över ansvaret. Men är jag inte hundraprocentigt säker på vad jag ser så tar jag bokstavligen läkaren i armen och drar honom/henne till öronrummet.
I Vårdhandboken har öronspecialist i västerbotten skrivit lättöverskådligt om öronspolning:
[Öronspolning vid vaxpropp]
Vaxproppar, ett vanligt och besvärligt problem
Problem med vaxpropp är en vanlig orsak till att söka vård. Förekomsten uppskattas till mellan 2 och 6 % av befolkningen. Vaxproppar i hörselgången förorsakar stora problem för patienterna med bland annat hörselnedsättning men också smärtor och lock-, eller tryckkänsla i hörselgången. Ytterligare kan patienterna uppleva brummande eller ringande/pipande ljud samt yrsel och även hosta till följd av vaxproppar. Livskvaliteten kan därmed försämras och borttagandet av en vaxpropp kan förbättra situationen omedelbart [1].
Öronvax består av sekret, talg och svettkörtelsekret samt hudpartiklar, framför allt keratin. Vaxet är svagt surt och utgör egentligen ett skydd för huden i hörselgången. Vaxet kan vara mjukt eller hårt, och kan variera i färg från ljust till mörkt brunt. Vaxproppar är vanligen mörkt bruna och torra/hårda samt sitter fast i hörselgångens väggar och hårstrån. Vaxproduktionen är individuell och ibland upplevs den vara i överkant. Vaxproppar kan bildas vid alltför riklig vaxproduktion eller då vaxet inte transporteras ut normalt [2].
Olika metoder för avlägsnande av vaxproppar
Idag finns ingen säker evidens för vad som är den effektivaste metoden för avlägsnande av vaxproppar, utan flera metoder används. Vid okomplicerade vaxproppar är den vanligaste metoden öronspolning med spruta, som brukar utföras av hälso- och sjukvårdspersonal med adekvat kompetens. I speciella fall kan läkare avlägsna vaxproppar direkt och använda sig av öronmikroskop, öronspeculum samt curette, vaxslynga eller armerade bomullspinnar alternativt sug [3].
Öronspolning med fast system kopplat direkt till vattenkran tas ej upp i denna text. För den metoden hänvisas till respektive tillverkare av systemen.
Risker vid öronspolning
Öronspolning kan innebära risker som till exempel trumhinneperforation, andra skador i hörselgången, extern otit, smärta, tinnitus, yrsel och blodtrycksfall [4].
Kontraindikationer
Spolning är kontraindicerat:
om patienter har insatta dräneringsrör eller andra genomgångna operationer i örat
vid trumhinneperforation
vid pågående öroninflammation eller om patienten tidigare haft svåra eller upprepade öroninflammationer
vid svår yrsel, om spolning inte är ordinerat av öronspecialist.
Spolning av små barns öron bör på samma sätt inte utföras utan specialistbedömning. Vid kontraindikationer mot öronspolning bör vaxproppar sugas eller plockas bort av läkare [1]. Flera svenska internetpublicerade lokala anvisningar anger att dessa tillstånd kräver en bedömning av öronspecialist för ordination innan spolning kan genomföras.
Revideringsdatum:
2011-03-29
Manusförfattare:
Inger Rising, distriktssköterska, fil mag. chefsjuksköterska. Centrum för Vårdutveckling, Stockholms läns landsting.
Åsa Hörnsten, leg sjuksköt. PhD. Universitetslektor, Institutionen för omvårdnad, Umeå Universitet.
Faktagranskare:
Thorbjörn Holmlund, överläkare/specialist i öron-, näs och halssjukdomar. Länskliniken ÖNH, Västerbotten
