söndag, juni 03, 2012

Vår professio är inte ett kall...

Hittade denna text på en kollegas blogg. Så sant! "Jag har en skuld att inkassera. Mitt samhällsuppdrag är så viktigt att sjuksköterskeyrket är legitimerat. Jag är hos din gamle far och dig när han dör. Att förlora den man älskar gör ont, men jag finns där med min kunskap, erfarenhet och kompetens. Jag finns där för att verka för en smärtfri död, men också för dig för att du ska känna dig trygg och involverad – om du vill det. Jag ger dig smärtlindring efter din operation och planerar sedan mobiliseringen med dig. Jag med min kunskap och kompetens vet hur jag snabbast kan få dig att återvinna hälsan. Jag träffar dig på vårdcentralen, där jag hjälper dig att hitta motivationen att sluta röka. Jag är nyfiken på hur det går för dig i ditt vardagliga liv och släpper dig inte. Jag ser till att ditt barn får sina ordinerade läkemedel på ett korrekt sätt. Jag vidtar åtgärder för att din mamma inte ska drabbas av fallolyckor, trycksår och undernäring, samtidigt ger detta en stor samhällsekonomisk vinst. Jag koordinerar vården omkring dig. Jag hjälper dig att återvinna hälsa och jag sparar resurser åt samhället. Vi vill mänskligheten väl, men vår profession är inte ett kall, där vi ska stå med mössan i handen och vara tacksamma för ett jobb. Samhället ska vara tacksamt för att det finns så många dugliga sjuksköterskor, som brinner för sin profession. Samhället står i skuld till oss. Problem i dagens samhälle: Kvinnor tjänar 85 procent av vad männen tjänar (sett till hela befolkningen). Så har det sett ut i 30 år, det är dags för en förändring! Utbildning lönar sig inte om du tänker arbeta inom den så kallade tärande sektorn. Vi är en förutsättning för den närande sektorn! Hur kan tre års utbildning, ansvar för liv och död, vara värt mindre än för yrken som inte kräver någon utbildning. Ett systemfel, som behöver rättas till. Löneutvecklingen inom sjuksköterskeyrket är obefintlig. Jag har varit sjuksköterska i 10 år, min lön är 24 500 kronor. Det har sagts att så är marknadskrafterna styrande. Det gäller tydligen inte längre. Idag finns det en sjuksköterskebrist och kulmen är inte nådd. Samhället står i skuld till mig och mina kollegor. Vi vägrar gå med på att våra checkar returneras märkta med ”otillräckliga medel”. Nu mullras det, vi vägrar tro att rättvisans bank gått i konkurs. Sänkningen av restaurangmomsen kostar skattebetalarna 5,4 miljarder kronor i år. Pengar finns i skattkistorna. Samhället står i‑skuld till mig, jag vill ha pengarna nu – helst utan avbetalningsplan. Annelie Ekengren Eliasson, leg sjuksköterska förtroendevald, Vårdförbundet"