Det är jobbigt att läsa min fd kursares blogg nu.
Hon har precis börjat sitt liv, bildat familj, utbildat sig och börjat arbeta. Då slår cancern till. Hon har berikats med två barn. Två barn som garanterat fått mer kvalitetstid med sin mamma än vad många andra fått under en hel livstid. Men det är så orättvist att dessa barn ska måsta mista sin mamma! Nu förstår jag att de har en närvarande pappa, och även mor- och farföräldrar. Jag förstår även att denna mamma kommer att finnas med sina barn för alltid.
Tror bestämt att hon fått en och annan att värdera om sina liv. Vad är ett liv? Vad vill vi göra med vårt liv? Vi har kanske bara ett liv! Och kom ihåg morgondagen är ett oskrivet blad för oss alla.
Jenny - jag önskar så att Du kan finna frid, plocka fram Din barnatro, och känna att Du förändrat världen!
