måndag, april 06, 2009
Detta var det som hände;
På begäran;
Vaknade utvilad efter 8 timmars sömn hos Maggan i Luleå. Helena bodde också där i veckan så vi åt frukost tillsammans och just före kl 8 ringde Jeanette och sa hon var redo plocka upp oss. Vi gjorde oss klara, gick ut och hoppade i Jeanettes bil och så bar det av till universitetet. Jag hade visst (enligt H och J) skrattat och varit på väldigt gott humör och verkar väldigt pigg. Vi parkerade, gick mot hus A där vi skulle vara. J och H skulle förstås röka så jag stod med dem ett tag då även solen sken. Vi insåg vi kunde gå in en annan väg och därmed gå utomhus så de kunde röka samtidigt som vi tog oss närmare målet så att säga. Hade lite svårt hitta salen, men vi hittade tillslut och ramlade in sist som vanligt...Det var videokonferens, och en lärare/uroterapeut som satt i Gällivare som vi såg på skärmen. Hon började föreläsningen, jag plockade upp datorn och började skriva anteckningar. Kände mej redan då lite konstig, men tänkte att det var väl för att jag hade sovit så mycket, småstressat och pang ner i sittande åhörarställning. Kände som ett tryck bak i halsen, har kännt det tidigare och funderat om det är någon typ av halsbränna. Har hört en del har en hemsk halsbränna men utan sura uppstötningar. Har inte riktigt förstått vad det är, men har tänkt att den känslan jag kände nu kanske var det. Det blev i alla fall värre och värre och jag tog en Novaluzid, men men nu kände jag att det var ett starkt tryck som bak,upp,till höger i gommen som bara blev värre och värre. Så började jag må konstigt illa och började kallsvettas. Tillslut kändes det som jag skulle svimma så jag packade ihop mina grejor, ursäktade med att jag verkligen inte mådde bra, tog mig till B-huset och sökte upp en toalett. Detta hade utspelat sig under en 45 minuters period. Jag behövde inte riktigt kräkas men jag mådde verkligen inte bra, satt med huvudet mellan knäna så jag inte skulle svimma samtidigt som det som började tjuta i öronen och trycket bara blev större och större. Hade det varit vänster sida hade jag varit övertygad om att det var hjärtat. Då det kändes som jag skulle sprängas och svimma samtidigt så tog jag mej till studenthälsan där ingen sjuksköterska fanns men väl Christer, sjukgymnasten som jag gör hälsokontrollerna hos. Han tog mig till vilrummet men jag kunde inte ligga ner då trycket bara blev värre. Han frågade om han skulle ringa ambulans men det tyckte jag förstås inte, men så började jag tänka på Sofia och kände hur jag försvann bara mer och mer så då fick han ringa. SMS till Jeanette och Helena någon av dem skulle komma. Kände jag var tvungen sms Sofia och Kent också. Ville inte skrämma Sofia så jag skrev; "Läget? Ha en bra dag! Jag älskar Dig! =) " Fick senare till svar "Jag har tappat bort min sminkväska!!!!" (Jag lyckades alltså få fram mitt budskap utan att skrämma henne =))
Till Kent hann jag bara skriva "Jag älskar Dig". Vad jag fick för svar av honom? Ja inte "jag älskar Dig också!" utan "Har det hänt nåt?!"...
Ambulansmännen kom, kopplade på EKG, satte på syrgas och började sätta nål. Jag såg jag hade bra syresättning, så jag tog av mig syrgasmasken, kändes ju bara fånigt. De satte på mig den igen, och jag tog av mej den igen, varpå de återigen satte på mig den. Jeanette sa "ha den på dig du!" och visst.......jag vet ju att OM det skulle vara hjärtat så blir skadan mindre om jag får ordentligt med syre...KANSKE lite viktigare än att det kändes fånigt...
Så bar det iväg i ambulansen, nu hade Helena också hunnit fram så hon följde med.
På Sunderbyn fick jag träffa läkaren, de tog prover, EKG igen och undersökte halsen in och utvändigt. Både Helena och Jeanette hade sagt att jag var svullen på höger sida och det höll läkaren med om. Alla hjärtprover och EKG såg bra ut, alla prover såg föresten bra ut, inga infektionstecken eller något sånt. Blodtrycket däremot var 105 i diastole (undertryck). Jag kunde fortfarande inte ligga ner men hade upphöjt ryggstöd och somnade där jag halvsatt. Jag var fruktansvärt trött. Helena satt hela tiden bredvid. (Herregud, jag har inte ens tackat henne för det kom jag just på =O). Det läkaren i alla fall var rädd var att jag skulle ha fått en carotisdissektion (carotis =halsven, dissektion = bristning,typ). Alltså typ aortaanerysm men på halspulsådern. Det är enligt läkaren vanligast på unga människor (jag är ung! =)) och symtomen jag beskrev var exakt som symtomen brukar beskrivas. Hade jag aldrig hört talas om själv. Dessutom var jag svullen över höger sida på halsen, och det kändes som jag hade en stång mitt i alltihop. Jag blev inlagd, och Helena åkte in till Luleå igen vid 16-tiden. Blodtrycket stabiliserade sig, jag kunde äta middag och sov hela kvällen och hela natten. På morgonen var allt som vanligt igen. Ultraljudet på halskärlen var också normalt (MEN, de diskuterade någonting, det hörde jag). De kunde inte säga vad det var och jag var bara intresserad att snabbt komma till universitetet igen så jag inte skulle missa så mycket. To be continued………
Vaknade utvilad efter 8 timmars sömn hos Maggan i Luleå. Helena bodde också där i veckan så vi åt frukost tillsammans och just före kl 8 ringde Jeanette och sa hon var redo plocka upp oss. Vi gjorde oss klara, gick ut och hoppade i Jeanettes bil och så bar det av till universitetet. Jag hade visst (enligt H och J) skrattat och varit på väldigt gott humör och verkar väldigt pigg. Vi parkerade, gick mot hus A där vi skulle vara. J och H skulle förstås röka så jag stod med dem ett tag då även solen sken. Vi insåg vi kunde gå in en annan väg och därmed gå utomhus så de kunde röka samtidigt som vi tog oss närmare målet så att säga. Hade lite svårt hitta salen, men vi hittade tillslut och ramlade in sist som vanligt...Det var videokonferens, och en lärare/uroterapeut som satt i Gällivare som vi såg på skärmen. Hon började föreläsningen, jag plockade upp datorn och började skriva anteckningar. Kände mej redan då lite konstig, men tänkte att det var väl för att jag hade sovit så mycket, småstressat och pang ner i sittande åhörarställning. Kände som ett tryck bak i halsen, har kännt det tidigare och funderat om det är någon typ av halsbränna. Har hört en del har en hemsk halsbränna men utan sura uppstötningar. Har inte riktigt förstått vad det är, men har tänkt att den känslan jag kände nu kanske var det. Det blev i alla fall värre och värre och jag tog en Novaluzid, men men nu kände jag att det var ett starkt tryck som bak,upp,till höger i gommen som bara blev värre och värre. Så började jag må konstigt illa och började kallsvettas. Tillslut kändes det som jag skulle svimma så jag packade ihop mina grejor, ursäktade med att jag verkligen inte mådde bra, tog mig till B-huset och sökte upp en toalett. Detta hade utspelat sig under en 45 minuters period. Jag behövde inte riktigt kräkas men jag mådde verkligen inte bra, satt med huvudet mellan knäna så jag inte skulle svimma samtidigt som det som började tjuta i öronen och trycket bara blev större och större. Hade det varit vänster sida hade jag varit övertygad om att det var hjärtat. Då det kändes som jag skulle sprängas och svimma samtidigt så tog jag mej till studenthälsan där ingen sjuksköterska fanns men väl Christer, sjukgymnasten som jag gör hälsokontrollerna hos. Han tog mig till vilrummet men jag kunde inte ligga ner då trycket bara blev värre. Han frågade om han skulle ringa ambulans men det tyckte jag förstås inte, men så började jag tänka på Sofia och kände hur jag försvann bara mer och mer så då fick han ringa. SMS till Jeanette och Helena någon av dem skulle komma. Kände jag var tvungen sms Sofia och Kent också. Ville inte skrämma Sofia så jag skrev; "Läget? Ha en bra dag! Jag älskar Dig! =) " Fick senare till svar "Jag har tappat bort min sminkväska!!!!" (Jag lyckades alltså få fram mitt budskap utan att skrämma henne =))
Till Kent hann jag bara skriva "Jag älskar Dig". Vad jag fick för svar av honom? Ja inte "jag älskar Dig också!" utan "Har det hänt nåt?!"...
Ambulansmännen kom, kopplade på EKG, satte på syrgas och började sätta nål. Jag såg jag hade bra syresättning, så jag tog av mig syrgasmasken, kändes ju bara fånigt. De satte på mig den igen, och jag tog av mej den igen, varpå de återigen satte på mig den. Jeanette sa "ha den på dig du!" och visst.......jag vet ju att OM det skulle vara hjärtat så blir skadan mindre om jag får ordentligt med syre...KANSKE lite viktigare än att det kändes fånigt...
Så bar det iväg i ambulansen, nu hade Helena också hunnit fram så hon följde med.
På Sunderbyn fick jag träffa läkaren, de tog prover, EKG igen och undersökte halsen in och utvändigt. Både Helena och Jeanette hade sagt att jag var svullen på höger sida och det höll läkaren med om. Alla hjärtprover och EKG såg bra ut, alla prover såg föresten bra ut, inga infektionstecken eller något sånt. Blodtrycket däremot var 105 i diastole (undertryck). Jag kunde fortfarande inte ligga ner men hade upphöjt ryggstöd och somnade där jag halvsatt. Jag var fruktansvärt trött. Helena satt hela tiden bredvid. (Herregud, jag har inte ens tackat henne för det kom jag just på =O). Det läkaren i alla fall var rädd var att jag skulle ha fått en carotisdissektion (carotis =halsven, dissektion = bristning,typ). Alltså typ aortaanerysm men på halspulsådern. Det är enligt läkaren vanligast på unga människor (jag är ung! =)) och symtomen jag beskrev var exakt som symtomen brukar beskrivas. Hade jag aldrig hört talas om själv. Dessutom var jag svullen över höger sida på halsen, och det kändes som jag hade en stång mitt i alltihop. Jag blev inlagd, och Helena åkte in till Luleå igen vid 16-tiden. Blodtrycket stabiliserade sig, jag kunde äta middag och sov hela kvällen och hela natten. På morgonen var allt som vanligt igen. Ultraljudet på halskärlen var också normalt (MEN, de diskuterade någonting, det hörde jag). De kunde inte säga vad det var och jag var bara intresserad att snabbt komma till universitetet igen så jag inte skulle missa så mycket. To be continued………
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)