Dikter från 90-talet

Går en skrivkurs på min fritid (på distans och med lite minde än en helgträff i månaden) och uppgiften nu är bland annat Temaflätning. Vi ska välja mellan två kompositionsmönster. Båda ska ta sin utgångspunkt i en bild eller situation som vi ska återge med så konkreta, sinnliga ord som möjligt.

 

Det bör vara något som vi SER snarare än något som vi TÄNKER. Det kan också vara en inre bild – ett minne som poppar upp, en drömsekvens…

 

Mönster 1

 

Det här mönstret har en tredelad struktur:

 

1: ​Bild / situation.

2: ​Association / reflektion / rörelse.

3: ​Ny bild som ger en överraskande koppling till den första.

 

vi väljer själva om vi delar in dikten i tre strofer eller om läsaren själv får urskilja strukturen i en löpande (stikisk) vers.

Vi väljer även själva om vi skriver dikten med bunden vers eller metriskt obunden vers, s.k. fri vers, liksom om vi vill använda rimord eller inte.

 

Mönster 2

 

Samma förutsättningar gäller, men mönstret har en femdelad struktur:

 

A1: ​Bild / situation.

B: ​Knyter inte an till A1 utan inför något helt nytt; det kan avse form, motiv, stil​etc. (Här ska vi gärna leka med det grafiska, ex "..." eller "!!!").

A2:  ​Återkoppling till A1, men här ska vi utveckla bilden eller motivet. Gärna låta strofen få ett ​likartat utseende, men det är inte nödvändigt.

C:  Här ska vi​Införa ytterligare något nytt. C ska avvika även från B men för övrigt gäller​anvisningarna för B.

A3: ​Fångar upp och avslutar motivet eller bilden som löpt genom A1 och A2.​Igenkännande och överraskning.

 

Och så ska vi komma ihåg nyckelorden: konkretion, upprepning, variation.

Kunde inte låta bli att leta fram mina 90-talsdikter! På gulnande papper, maskinskrivna med morfars gamla Facit från antagligen 60-talet. Dikten nedan är min favorit, men nog innehåller den en del klichéer och kan förbättras avsevärt. Har beslutat mig för att ha den som grund och försöka mig på att den ska följa mönster 2. Känns även bra att äntligen ha fått ned den på detta mer långlivade sätt. Håll till godo. Här är originalet;

 

När vintern började närma sig

Med isande nordlig vind

Och alla människor huttrade

Sökte värme med rosig kind

Och den första snön hade lagt sig

Som ett täcke över vår jord

Och jag gömde mig rädd för kylan

Rädd de skulle frysa mina ord

Jag vet att du sprang i stormen

När det var lugnt jag såg dina spår

Men jag såg aldrig var de ledde

Men jag vet att terrängen var svår

Och de enda tecknen du lämnat

Fylldes snart av nyfallen snö

Och själv jag fylldes av minnen

Minnen som ställt sig på kö

Minne som slits ur mitt inre

Minnen från alla håll

Minnen jag ber er försvinn!

Ni spelar inte längre nån roll!

Jag ska gräva mig fram till våren

Det har jag lovat mig själv

När alla känslor frusit sönder

Och jag kan sparka dem ner i en älv

När jag svalt alla bilder aldrig

När jag tuggat sönder all smärta

För ännu i sönderfrusna vinter

Har jag så fruktansvärt ont i ditt hjärta

Ja det var när vintern började närma sig

Med isande nordlig vind

Och alla andra människor huttrade

Sökte värme med rosig kind...

© Syster Susan 20/4 1990