torsdag, oktober 16, 2014

Dikter från 90-talet

Går en skrivkurs på min fritid (på distans och med lite minde än en helgträff i månaden) och uppgiften nu är bland annat Temaflätning. Vi ska välja mellan två kompositionsmönster. Båda ska ta sin utgångspunkt i en bild eller situation som vi ska återge med så konkreta, sinnliga ord som möjligt.

 

Det bör vara något som vi SER snarare än något som vi TÄNKER. Det kan också vara en inre bild – ett minne som poppar upp, en drömsekvens…

 

Mönster 1

 

Det här mönstret har en tredelad struktur:

 

1: Bild / situation.

2: Association / reflektion / rörelse.

3: Ny bild som ger en överraskande koppling till den första.

 

vi väljer själva om vi delar in dikten i tre strofer eller om läsaren själv får urskilja strukturen i en löpande (stikisk) vers.

Vi väljer även själva om vi skriver dikten med bunden vers eller metriskt obunden vers, s.k. fri vers, liksom om vi vill använda rimord eller inte.

 

Mönster 2

 

Samma förutsättningar gäller, men mönstret har en femdelad struktur:

 

A1: Bild / situation.

B: Knyter inte an till A1 utan inför något helt nytt; det kan avse form, motiv, stiletc. (Här ska vi gärna leka med det grafiska, ex "..." eller "!!!").

A2:  Återkoppling till A1, men här ska vi utveckla bilden eller motivet. Gärna låta strofen få ett likartat utseende, men det är inte nödvändigt.

C:  Här ska vi​Införa ytterligare något nytt. C ska avvika även från B men för övrigt gälleranvisningarna för B.

A3: Fångar upp och avslutar motivet eller bilden som löpt genom A1 och A2.Igenkännande och överraskning.

 

Och så ska vi komma ihåg nyckelorden: konkretion, upprepning, variation.


Kunde inte låta bli att leta fram mina 90-talsdikter! På gulnande papper, maskinskrivna med morfars gamla Facit från antagligen 60-talet. Dikten nedan är min favorit, men nog innehåller den en del klichéer och kan förbättras avsevärt. Har beslutat mig för att ha den som grund och försöka mig på att den ska följa mönster 2. Känns även bra att äntligen ha fått ned den på detta mer långlivade sätt. Håll till godo. Här är originalet;

 




När vintern började närma sig
Med isande nordlig vind
Och alla människor huttrade
Sökte värme med rosig kind
Och den första snön hade lagt sig
Som ett täcke över vår jord
Och jag gömde mig rädd för kylan
Rädd de skulle frysa mina ord

Jag vet att du sprang i stormen
När det var lugnt jag såg dina spår
Men jag såg aldrig var de ledde
Men jag vet att terrängen var svår
Och de enda tecknen du lämnat
Fylldes snart av nyfallen snö
Och själv jag fylldes av minnen
Minnen som ställt sig på kö

Minne som slits ur mitt inre
Minnen från alla håll
Minnen jag ber er försvinn!
Ni spelar inte längre nån roll!

Jag ska gräva mig fram till våren
Det har jag lovat mig själv
När alla känslor frusit sönder
Och jag kan sparka dem ner i en älv
När jag svalt alla bilder aldrig
När jag tuggat sönder all smärta
För ännu i sönderfrusna vinter
Har jag så fruktansvärt ont i ditt hjärta

Ja det var när vintern började närma sig
Med isande nordlig vind
Och alla andra människor huttrade
Sökte värme med rosig kind...

© Syster Susan 20/4 1990



Inga kommentarer: