Nä nu kan jag inte sova......brukar alltid kunna sova.....men det sprätter i kroppen hela tiden.....går inte slappna av....
Jag har tyckt jag har mått bra. Och jag har jobbat som f-n bara schapp schapp schapp och planerat hemgångar, delat dosetter, informerat anhöriga, ringt kommunen, haft vårdplaneringar, hela tiden avbruten av telefon, medicindelning, ronder, undersköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter som ställer frågor jag ska kunna svara på.....Min kloka chatkompis Jenny skriver;

- Mmm du måste lugna ner dig å framförallt göra sånt som är kul å skönt då du inte är på jobbet! En kompis till mig fick i somras cancer, hon jobbade sju dagar i veckan och 13-14 timmar om dygnet. JObbet är till för att kunna leva. man ska inte leva för jobbet!

....och så kommer jag på mig själv att tänka på pappa.......han hör aldrig av sig...........och när jag ringer är han bitter.....och utarbetad......och oftast onykter.......då blir jag lessen.........riktigt lessen...........
Jenny säger;
Mmm vi vet bättre än att låta oss hamna i den situationen!

Jag är verkligen ledsen nu....... ........och så ska jag snart ha mens........Killen sa att nu måste jag gå till doktorn och få hjälp med detta.......
men jag äter ju redan antidepressiva.........jag undrar om jag har B12 brist.........och så tror jag jag håller på bli dement..........
jag låter ju verkligen som ett psyko nu,......
Jenny säger:
Lite!
Jenny säger:
De går nog över ska du se!
jo det går nog över......men mina mungipor hänger ner till knäna nu.........och underläppen darrar som på en treåring........