torsdag, juni 23, 2011
söndag, juni 19, 2011
onsdag, juni 15, 2011
söndag, juni 05, 2011
Buk
Hittade till "Syster Hans" hemsida och hans sammanfattning angående akut buk. Akut buk som helt enkelt innebär plötsligt ont i magen. Bland det mest diffusa och svårtolkade som vi inom vården möter. Det kan bero på så otroligt olika saker, vara något väldigt banalt men kan även vara något som kräver snabb insats - för överlevnad! Då är det viktigt att man ställer rätt frågor för att få så bra anamnes som möjligt. "Syster Hans" har sammanfattat det väldigt lättöverskådligt;
AKUT BUK
Akut buk tillhör den medicinska allmänbildningen. Akut buk innebär ett akut insjuknande med smärtor i buken. Orsaken kan vara vad som helst både i och utanför buken; angina pectoris (påminner om gallsmärta), prostatainflammation, lunginflammation, appendicit, ileus, polyper, gastrit, colit, pericardit...
Ileus = tarmvred, tarmstopp (kan ha många olika orsaker)
Polyp = skaftad tumör
Akut buk skall alltid tas på allvar!
Buken delas in i fyra delar med ett kors med centrum i navel för att tala om var smärtan sitter. Epigastriet är den del av buken som sitter under och mellan revbensbågarna.
MB = McBurneys punkt talar om var appendix brukar sitta. Punkten ligger 1/3 upp på en tänkt linje från höger höftkam till naveln.
Gallgången hittar man oftast mitt på en tänkt linje mellan naveln och mitten av högra revbensbågen. Ömhet under höger revbensbåge tyder på lever eller galla.
Utstrålning och överföring av smärta till andra delar av kroppen sker pga att samma spinalnerver inerverar flera platser. Ett dermatom är en spinalnervs sensoriska utbredning i huden. Smärta i huden i ett visst dermatom kan visa på vilket inre organ smärtan orsakas av. Smärta i buken får en diffus utbredning pga de relativt få smärtreceptorerna i buken.
Viscerale är den inre delen av den hinna som klär varje organ.
Parietale är den yttre delen av en hinna, i buken peritoneum, vilken är mycket smärtkänsligt.
En visceral smärta är diffus.
En parietal smärta är distinkt.
SYMTOM VID AKUT BUK
SMÄRTA
Smärta krävs för att tillståndet ska kallas akut buk. Smärtan skall vägleda till vad det är som utlöser sjukdomen.
Insättandet (starten)
långsamt, tyder på inflammation (reaktion på något)
snabbt (10-20 min), tyder på stenar i njurar, uretärer, gallvägar eller tarmhinder
blixtsnabbt (1 min), tyder på att ett organ har perforerat, tex brusten appendix eller magsår
Karaktären
molande, ständigt pågående, jämn, tex som vid tandvärk eller huvudvärk, tyder på inflammation
intervall, kommer och går, dock aldrig helt smärtfri, smärta vid peristaltik pga hinder i tarmen, i tarmväggen eller utanför tarmen.
Lokalisation
platsen hela buken, endast en del, diffust eller distinkt
utbredning hela buken, endast en del, diffust eller distinkt
utstrålning hela buken, endast en del, diffust eller distinkt
Reaktion på smärtor
Ligga stilla pga ständig smärta.
Ändra ställning pga intervallsmärta, "krypa efter väggarna".
Förlora medvetandet kan man göra vid mycket stark smärta.
KRÄKNING
Orsak:
·reflektorisk, tex vid plötslig smärta, främst vid njur- och gallkolik
·hinder i magtarmkanalen
·toxisk påverkan av CNS, tex i sent skede av ileus eller peritonit
Hur den startar:
·smärta
·illamående
·sura uppstötningar
Utseende och mängd
Reflektoriska kräkningar:
·första kräkningen ger stor mängd och innehåller mat, magsaft, galla (grön)
·fortsatta kräkningar ger mindre mängd och innehåller magsaft och galla
Ju mindre matrester som kastas upp desto längre har patienten kräkts.
Hinder i övre magmunnen ger kräkning som innehåller mat utan magsaft.
Hinder i nedre magmunnen (pylorusstenos) ger kaskadkräkning som innehåller mat och magsaft dock ej galla.
Hinder högt upp i tunntarmen ger symtom tidigt och ser till en början ut som en reflektorisk kräkning.
Hinder längre ned i tunntarmen ger symtom senare. Vid ileus blir det så småningom toxiska kräkningar vilka är brunaktiga och avföringsluktande pga tarmbakterier. I svåra fall förekommer många och små uppkastningar av avföring, så kallade fekala kräkningar.
Blod:
·ljust som koagulerar när det kommer ut, kommer från esophagus
·mörkrött med koagler kommer från ventrikeln
·kaffesumpliknande kommer från duodenum
Ju längre ned i magtarm kanalen blodet kommer ifrån desto mer påverkat är det. Det omvända gäller för blod i avföringen Ju längre ned i magtarm kanalen blodet kommer ifrån desto mindre påverkat är det.
UPPBLÅST BUK
Tarmatoni = minskad tonus
I samband med smärtor i magen förslappas ofta tarmen. Detta händer vid inflammation och vid kirurgiska ingrepp.
Meteorism/tympanism = ökad bildning av gas i magen
En ökad bildning av gas i magtarmkanalen är vanligt efter operation. En svullen, stor mage kallas för trumbuk därför att det låter som en trumma när man klappar på buken. Det bästa mot lätt meteorism är att var uppe och röra på sig. Fråga patienten om det kniper i magen och om det gått gaser.
MUSKELFÖRSVAR
Muskelförsvaret eller en "brädhård buk" sitter över ett inflammerat område. Det är ett reflektoriskt skydd för att minska irritationen av det inflammerade området.
"Smärtstimulering av peritoneum parietale ger en skarp, väl lokaliserbar smärta samt en ofrivillig spasm eller tetanisk kontraktion i motsvarande del av bukväggens muskulatur, defence musculaire" (Franksson. Kirurgi).
Blindtarmsinflammation = appendicit
Bukhinneinflammation är ett akut tillstånd som endast uppstår om ett organ brister.
UNDERSÖKNING
Hur är patientens:
·aktivitet (är stilla/rör på sig)
·andning (buk/bröst, tunn/djup, frekvens)
·hudfärg (gul/cyanotisk/blek/röd)
Undersökaren ska ha varma händer.
Patientens knän ska vara uppdragna för att buken skall vara avslappnad.
Fråga var det gör mest ont.
Börja palpera på motsatta sidan om den angivna smärtan och palpera medelhårt.
Vid misstanke om ascites (vätska i buken) knäpper man på ena sidan samtidigt som man med andra handen känner på andra sidan. Vågrörelsen känns om det är vatten i buken.
En gasfylld buk ger ett trumljud
Stöt lätt till patienten bak/flank för att se om njurarna gör ont.
Vid misstänkt appendicit tryck på vänster sida och släpp plötsligt. Smärtor i höger sida tyder på appendicit.
Ägna dig inte åt navelskådning utan titta på patientens ansikte!
Det är viktigare att observera patienten än att bara se på prover. Lyssna och känn.
VÅRD VID AKUT BUK
Följande gäller då diagnos saknas och man endast har misstankar om orsaken.
Generella riktlinjer vid övervakning av akut buk:
·sängläge (inflammerade kroppsdelar ska vara i stillhet)
·svält, ingen mat eller dryck per os
·temperatur och puls varannan timme
·observation av smärta och smärtutveckling
·bukstatus genom palpation
·uttömningar, hur ser de ut, när, hur ofta (kräkning, gaser, avföring, urin)
Prover:
·LPK (leukocyt partikel koncentration)
·SR (sänkningsreaktion)
·CPR (snabbsänka, talar om huruvida sänkan beror på bakterier)
Absolut förbjudet:
·laxermedel
·smärtstillande eller febernedsättande medel utan ordination från läkare
·värme
·dryck eller mat (dropp ordineras istället)
Undersökningar (på ordination):
·ultraljud
·EKG
·el-status
·röntgen (buköversikt, passage, lungor)
Lyft på täcket och kontrollera patienten!!!
OPTISKA UNDERSÖKNINGSMETODER
Skopi = under ögats inseende
Fiberoptik:
·oesopahgoskopi (matstrupen)
·gastroskopi (magen)
·ERCP (endoskopisk retrograd choledocho-pancresticografi)
·coloskopi (colon)
·rectoskopi (rectum)
·proctoskopi (ampullen)
Laparoskopi = titthål för att se. Även operationer kan göras på detta sätt.
PX = provexition = litet vävnadsprov
Laparotomi = öppna buken för att se
Laparocentes = urtappning av vätska från buken
BUKHÅLANS ORGAN, PLACERING OCH FUNKTION
Matstrupen, esophagus, är ett 25 cm långt muskelrör som börjar i höjd med ringbrosket och slutar vid övre magmunnen i magsäcken.
Övre magmunnen, kardia, sitter till vänster i magsäckens övre del.
Magsäcken, ventriculus, är belägen till vänster i bukhålans övre del. Dess form växlar med fyllnadsgrad och kroppsställning. Magen finfördelar och knådar födan samt förbereder nedbrytningen av födan. Saltsyran i magsaften steriliserar maginnehållet.
Nedre magmunnen, pylorus, avslutar magsäcken i den nedre högra delen.
Bukspottkörteln, pancreas, är en långsträckt, morotsformad körtel, som ligger bakom magsäcken, fästad vid bakre bukväggen. Pancreas exokrina del producerar sekret innehållande enzymer för nedbrytning av proteiner, fett och kolhydrat. Den endokrina delen består av de Langerhanska öarna som producerar hormonerna insulin, glukagon, somatostatin och pancreaspolypeptid. De två förstnämnda står för regleringen av kolhydratomsättningen och blodsockerkoncentrationen.
Levern, hepar, ligger i högra, övre delen av bukhålan. Den väger omkring 1,5 kg och är kroppens största körtel. Levern deltar i ett stort antal för kroppen viktiga funktioner; spjälkningsprodukter som förts med blodbanan från tarmen bearbetas, energirika ämnen upplagras, viktiga ämnen bildas (tex blodproteiner och koaguleringsfrämjande substanser), nedbrytning av fritt hemoglobin, bildning av gallsyror vilka har betydelse för fettets nedbrytning i tarmen. Levern fungerar även som kroppens avgiftningscentral.
Gallblåsan, vesica fellea, ligger i en urgröpning på leverns undersida. Den rymmer ca 50 ml och är en reservoar för gallan. I samband med en fettrik måltid töms galla i duodenum.
Gallgången, ductus choledochus, går från gallan och levern ut i tolvfingertarmen genom sfinkter oddi.
Tunntarmen, intestinum tenue bildar ett 7 meter långt, vindlat rör, som går mellan magsäcken och tjocktarmen. I tunntarmen sker den huvudsakliga nedbrytningen av födan. Tunntarmen delas in i: tolvfingertarmen, duodenum
tunntarmens första hälft, jejunum
tunntarmens andra hälft, ileum
Tjocktarmen, intestinum crassum, som kan liknas vid ett upp- och nedvänt U, börjar i högra nedre delen av buken som blindtarmen i vilken tunntarmen mynnar in. Tjocktarmens huvudsakliga uppgift är att resorbera vatten.
Tjocktarmen delas in i: blindtarmen, cecum
den uppåtstigande, colon ascendens
den tvärgående, colon transversum
den nedåtgående, colon descendens
den slingrande, colon sigmoideum
ändtarmen, rectum
den vidgade delen av ändtarmen, ampulla recti
Det maskformiga bihanget, appendix vermiformis, sitter i blindtarmens botten. På grund av appendix stora rörlighet kan dess lokalisation variera vilket kan försvåra diagnostik och operation vid appendicit.
Bukhinnan, peritoneum, är en tunn hinna som täcker bukväggens insidor. Omslutna av bukhinnan ligger ventrikeln, levern, colon transversum och tunntarmarna. Bakom bukhinnan ligger njurarna, bukspottkörteln och de stora blodkärlen. Vid inflammation i något av bukhålans organ med risk för genombrott av organväggen "fäster" aktuell del av bukhinnan på organet för att hindra spridning av infektionen. Även hinnans lymf- och blodkärlssystem deltar i infektionens bekämpande.
Mjälten, lien, ligger till vänster i bukhålan mellan magsäcken och revbensbågen mittför 10:de revbenet. Mjälten kan under normala förhållanden inte palperas. Mjälten är kroppens största lymfoida organ. Den producerar lymfocyter och fagocyterar (bryter ner) gamla, förbrukade blodkroppar.
Njurarna, ren, sitter bak i buken, högt upp på vardera sidan om kotpelaren. Njurarna reglerar kroppens vatten- och elektrolytomsättning samt upprätthåller syra-basbalansen.
Urinledarna, ureter, är 25-30 cm långa och leder urin från njurarna till urinblåsan.
Urinblåsan, vesica urinaria, är en rundad muskelbehållare som varierar sin form efter fyllnadsgrad. Normalt rymmer den 300-400 ml urin. När den är tom ligger den dold bakom symfysen, men allteftersom den fylls, förskjuts den uppåt utefter främre bukväggen där den kan palperas.
Blåshalskörteln, prostata, ligger an mot urinblåsans undersida och omsluter urinrörets översta del. Prostata kan lätt palperas per rectum då den ligger omedelbart framför ändtarmen.
Urinröret, urethra,är ett muskelrör med slemhinneklädd insida. Det går mellan urinblåsans botten och den yttre urethramynningen.
TEXTEN BASERAS PÅ FÖRELÄSNINGAR OCH FÖLJANDE LITTERATUR:
Järhult J, Thulin A. Medicinsk fysiologi. Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1989.
Bauer, Bengmark, Bergentz, Zederfeldt. Kirurgi för sjuksköterskor. Lund: Studentlitteratur, 1991.
Sonesson B. Människans anatomi. Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1974
AKUT BUK
Akut buk tillhör den medicinska allmänbildningen. Akut buk innebär ett akut insjuknande med smärtor i buken. Orsaken kan vara vad som helst både i och utanför buken; angina pectoris (påminner om gallsmärta), prostatainflammation, lunginflammation, appendicit, ileus, polyper, gastrit, colit, pericardit...
Ileus = tarmvred, tarmstopp (kan ha många olika orsaker)
Polyp = skaftad tumör
Akut buk skall alltid tas på allvar!
Buken delas in i fyra delar med ett kors med centrum i navel för att tala om var smärtan sitter. Epigastriet är den del av buken som sitter under och mellan revbensbågarna.
MB = McBurneys punkt talar om var appendix brukar sitta. Punkten ligger 1/3 upp på en tänkt linje från höger höftkam till naveln.
Gallgången hittar man oftast mitt på en tänkt linje mellan naveln och mitten av högra revbensbågen. Ömhet under höger revbensbåge tyder på lever eller galla.
Utstrålning och överföring av smärta till andra delar av kroppen sker pga att samma spinalnerver inerverar flera platser. Ett dermatom är en spinalnervs sensoriska utbredning i huden. Smärta i huden i ett visst dermatom kan visa på vilket inre organ smärtan orsakas av. Smärta i buken får en diffus utbredning pga de relativt få smärtreceptorerna i buken.
Viscerale är den inre delen av den hinna som klär varje organ.
Parietale är den yttre delen av en hinna, i buken peritoneum, vilken är mycket smärtkänsligt.
En visceral smärta är diffus.
En parietal smärta är distinkt.
SYMTOM VID AKUT BUK
SMÄRTA
Smärta krävs för att tillståndet ska kallas akut buk. Smärtan skall vägleda till vad det är som utlöser sjukdomen.
Insättandet (starten)
långsamt, tyder på inflammation (reaktion på något)
snabbt (10-20 min), tyder på stenar i njurar, uretärer, gallvägar eller tarmhinder
blixtsnabbt (1 min), tyder på att ett organ har perforerat, tex brusten appendix eller magsår
Karaktären
molande, ständigt pågående, jämn, tex som vid tandvärk eller huvudvärk, tyder på inflammation
intervall, kommer och går, dock aldrig helt smärtfri, smärta vid peristaltik pga hinder i tarmen, i tarmväggen eller utanför tarmen.
Lokalisation
platsen hela buken, endast en del, diffust eller distinkt
utbredning hela buken, endast en del, diffust eller distinkt
utstrålning hela buken, endast en del, diffust eller distinkt
Reaktion på smärtor
Ligga stilla pga ständig smärta.
Ändra ställning pga intervallsmärta, "krypa efter väggarna".
Förlora medvetandet kan man göra vid mycket stark smärta.
KRÄKNING
Orsak:
·reflektorisk, tex vid plötslig smärta, främst vid njur- och gallkolik
·hinder i magtarmkanalen
·toxisk påverkan av CNS, tex i sent skede av ileus eller peritonit
Hur den startar:
·smärta
·illamående
·sura uppstötningar
Utseende och mängd
Reflektoriska kräkningar:
·första kräkningen ger stor mängd och innehåller mat, magsaft, galla (grön)
·fortsatta kräkningar ger mindre mängd och innehåller magsaft och galla
Ju mindre matrester som kastas upp desto längre har patienten kräkts.
Hinder i övre magmunnen ger kräkning som innehåller mat utan magsaft.
Hinder i nedre magmunnen (pylorusstenos) ger kaskadkräkning som innehåller mat och magsaft dock ej galla.
Hinder högt upp i tunntarmen ger symtom tidigt och ser till en början ut som en reflektorisk kräkning.
Hinder längre ned i tunntarmen ger symtom senare. Vid ileus blir det så småningom toxiska kräkningar vilka är brunaktiga och avföringsluktande pga tarmbakterier. I svåra fall förekommer många och små uppkastningar av avföring, så kallade fekala kräkningar.
Blod:
·ljust som koagulerar när det kommer ut, kommer från esophagus
·mörkrött med koagler kommer från ventrikeln
·kaffesumpliknande kommer från duodenum
Ju längre ned i magtarm kanalen blodet kommer ifrån desto mer påverkat är det. Det omvända gäller för blod i avföringen Ju längre ned i magtarm kanalen blodet kommer ifrån desto mindre påverkat är det.
UPPBLÅST BUK
Tarmatoni = minskad tonus
I samband med smärtor i magen förslappas ofta tarmen. Detta händer vid inflammation och vid kirurgiska ingrepp.
Meteorism/tympanism = ökad bildning av gas i magen
En ökad bildning av gas i magtarmkanalen är vanligt efter operation. En svullen, stor mage kallas för trumbuk därför att det låter som en trumma när man klappar på buken. Det bästa mot lätt meteorism är att var uppe och röra på sig. Fråga patienten om det kniper i magen och om det gått gaser.
MUSKELFÖRSVAR
Muskelförsvaret eller en "brädhård buk" sitter över ett inflammerat område. Det är ett reflektoriskt skydd för att minska irritationen av det inflammerade området.
"Smärtstimulering av peritoneum parietale ger en skarp, väl lokaliserbar smärta samt en ofrivillig spasm eller tetanisk kontraktion i motsvarande del av bukväggens muskulatur, defence musculaire" (Franksson. Kirurgi).
Blindtarmsinflammation = appendicit
Bukhinneinflammation är ett akut tillstånd som endast uppstår om ett organ brister.
UNDERSÖKNING
Hur är patientens:
·aktivitet (är stilla/rör på sig)
·andning (buk/bröst, tunn/djup, frekvens)
·hudfärg (gul/cyanotisk/blek/röd)
Undersökaren ska ha varma händer.
Patientens knän ska vara uppdragna för att buken skall vara avslappnad.
Fråga var det gör mest ont.
Börja palpera på motsatta sidan om den angivna smärtan och palpera medelhårt.
Vid misstanke om ascites (vätska i buken) knäpper man på ena sidan samtidigt som man med andra handen känner på andra sidan. Vågrörelsen känns om det är vatten i buken.
En gasfylld buk ger ett trumljud
Stöt lätt till patienten bak/flank för att se om njurarna gör ont.
Vid misstänkt appendicit tryck på vänster sida och släpp plötsligt. Smärtor i höger sida tyder på appendicit.
Ägna dig inte åt navelskådning utan titta på patientens ansikte!
Det är viktigare att observera patienten än att bara se på prover. Lyssna och känn.
VÅRD VID AKUT BUK
Följande gäller då diagnos saknas och man endast har misstankar om orsaken.
Generella riktlinjer vid övervakning av akut buk:
·sängläge (inflammerade kroppsdelar ska vara i stillhet)
·svält, ingen mat eller dryck per os
·temperatur och puls varannan timme
·observation av smärta och smärtutveckling
·bukstatus genom palpation
·uttömningar, hur ser de ut, när, hur ofta (kräkning, gaser, avföring, urin)
Prover:
·LPK (leukocyt partikel koncentration)
·SR (sänkningsreaktion)
·CPR (snabbsänka, talar om huruvida sänkan beror på bakterier)
Absolut förbjudet:
·laxermedel
·smärtstillande eller febernedsättande medel utan ordination från läkare
·värme
·dryck eller mat (dropp ordineras istället)
Undersökningar (på ordination):
·ultraljud
·EKG
·el-status
·röntgen (buköversikt, passage, lungor)
Lyft på täcket och kontrollera patienten!!!
OPTISKA UNDERSÖKNINGSMETODER
Skopi = under ögats inseende
Fiberoptik:
·oesopahgoskopi (matstrupen)
·gastroskopi (magen)
·ERCP (endoskopisk retrograd choledocho-pancresticografi)
·coloskopi (colon)
·rectoskopi (rectum)
·proctoskopi (ampullen)
Laparoskopi = titthål för att se. Även operationer kan göras på detta sätt.
PX = provexition = litet vävnadsprov
Laparotomi = öppna buken för att se
Laparocentes = urtappning av vätska från buken
BUKHÅLANS ORGAN, PLACERING OCH FUNKTION
Matstrupen, esophagus, är ett 25 cm långt muskelrör som börjar i höjd med ringbrosket och slutar vid övre magmunnen i magsäcken.
Övre magmunnen, kardia, sitter till vänster i magsäckens övre del.
Magsäcken, ventriculus, är belägen till vänster i bukhålans övre del. Dess form växlar med fyllnadsgrad och kroppsställning. Magen finfördelar och knådar födan samt förbereder nedbrytningen av födan. Saltsyran i magsaften steriliserar maginnehållet.
Nedre magmunnen, pylorus, avslutar magsäcken i den nedre högra delen.
Bukspottkörteln, pancreas, är en långsträckt, morotsformad körtel, som ligger bakom magsäcken, fästad vid bakre bukväggen. Pancreas exokrina del producerar sekret innehållande enzymer för nedbrytning av proteiner, fett och kolhydrat. Den endokrina delen består av de Langerhanska öarna som producerar hormonerna insulin, glukagon, somatostatin och pancreaspolypeptid. De två förstnämnda står för regleringen av kolhydratomsättningen och blodsockerkoncentrationen.
Levern, hepar, ligger i högra, övre delen av bukhålan. Den väger omkring 1,5 kg och är kroppens största körtel. Levern deltar i ett stort antal för kroppen viktiga funktioner; spjälkningsprodukter som förts med blodbanan från tarmen bearbetas, energirika ämnen upplagras, viktiga ämnen bildas (tex blodproteiner och koaguleringsfrämjande substanser), nedbrytning av fritt hemoglobin, bildning av gallsyror vilka har betydelse för fettets nedbrytning i tarmen. Levern fungerar även som kroppens avgiftningscentral.
Gallblåsan, vesica fellea, ligger i en urgröpning på leverns undersida. Den rymmer ca 50 ml och är en reservoar för gallan. I samband med en fettrik måltid töms galla i duodenum.
Gallgången, ductus choledochus, går från gallan och levern ut i tolvfingertarmen genom sfinkter oddi.
Tunntarmen, intestinum tenue bildar ett 7 meter långt, vindlat rör, som går mellan magsäcken och tjocktarmen. I tunntarmen sker den huvudsakliga nedbrytningen av födan. Tunntarmen delas in i: tolvfingertarmen, duodenum
tunntarmens första hälft, jejunum
tunntarmens andra hälft, ileum
Tjocktarmen, intestinum crassum, som kan liknas vid ett upp- och nedvänt U, börjar i högra nedre delen av buken som blindtarmen i vilken tunntarmen mynnar in. Tjocktarmens huvudsakliga uppgift är att resorbera vatten.
Tjocktarmen delas in i: blindtarmen, cecum
den uppåtstigande, colon ascendens
den tvärgående, colon transversum
den nedåtgående, colon descendens
den slingrande, colon sigmoideum
ändtarmen, rectum
den vidgade delen av ändtarmen, ampulla recti
Det maskformiga bihanget, appendix vermiformis, sitter i blindtarmens botten. På grund av appendix stora rörlighet kan dess lokalisation variera vilket kan försvåra diagnostik och operation vid appendicit.
Bukhinnan, peritoneum, är en tunn hinna som täcker bukväggens insidor. Omslutna av bukhinnan ligger ventrikeln, levern, colon transversum och tunntarmarna. Bakom bukhinnan ligger njurarna, bukspottkörteln och de stora blodkärlen. Vid inflammation i något av bukhålans organ med risk för genombrott av organväggen "fäster" aktuell del av bukhinnan på organet för att hindra spridning av infektionen. Även hinnans lymf- och blodkärlssystem deltar i infektionens bekämpande.
Mjälten, lien, ligger till vänster i bukhålan mellan magsäcken och revbensbågen mittför 10:de revbenet. Mjälten kan under normala förhållanden inte palperas. Mjälten är kroppens största lymfoida organ. Den producerar lymfocyter och fagocyterar (bryter ner) gamla, förbrukade blodkroppar.
Njurarna, ren, sitter bak i buken, högt upp på vardera sidan om kotpelaren. Njurarna reglerar kroppens vatten- och elektrolytomsättning samt upprätthåller syra-basbalansen.
Urinledarna, ureter, är 25-30 cm långa och leder urin från njurarna till urinblåsan.
Urinblåsan, vesica urinaria, är en rundad muskelbehållare som varierar sin form efter fyllnadsgrad. Normalt rymmer den 300-400 ml urin. När den är tom ligger den dold bakom symfysen, men allteftersom den fylls, förskjuts den uppåt utefter främre bukväggen där den kan palperas.
Blåshalskörteln, prostata, ligger an mot urinblåsans undersida och omsluter urinrörets översta del. Prostata kan lätt palperas per rectum då den ligger omedelbart framför ändtarmen.
Urinröret, urethra,är ett muskelrör med slemhinneklädd insida. Det går mellan urinblåsans botten och den yttre urethramynningen.
TEXTEN BASERAS PÅ FÖRELÄSNINGAR OCH FÖLJANDE LITTERATUR:
Järhult J, Thulin A. Medicinsk fysiologi. Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1989.
Bauer, Bengmark, Bergentz, Zederfeldt. Kirurgi för sjuksköterskor. Lund: Studentlitteratur, 1991.
Sonesson B. Människans anatomi. Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1974
tisdag, maj 31, 2011
Möhippa mm
Oj så mycket roligt vi har haft! Vi har haft möhippa för vår väninna som ska gifta sig på självaste midsommarafton!
söndag, maj 22, 2011
Öronspolning
På hälsocentralen spolar vi distriktssköterskor öron om vi ser tydliga vaxproppar som behandlats med revaxör eller cerusol under gärna tre dagar. Något som däremot är mycket svårt är att efteråt bedöma trumhinnan. Som tur är SKA det vara läkarkontroll efteråt men de lastar gärna över ansvaret. Men är jag inte hundraprocentigt säker på vad jag ser så tar jag bokstavligen läkaren i armen och drar honom/henne till öronrummet.
I Vårdhandboken har öronspecialist i västerbotten skrivit lättöverskådligt om öronspolning:
[Öronspolning vid vaxpropp]
Vaxproppar, ett vanligt och besvärligt problem
Problem med vaxpropp är en vanlig orsak till att söka vård. Förekomsten uppskattas till mellan 2 och 6 % av befolkningen. Vaxproppar i hörselgången förorsakar stora problem för patienterna med bland annat hörselnedsättning men också smärtor och lock-, eller tryckkänsla i hörselgången. Ytterligare kan patienterna uppleva brummande eller ringande/pipande ljud samt yrsel och även hosta till följd av vaxproppar. Livskvaliteten kan därmed försämras och borttagandet av en vaxpropp kan förbättra situationen omedelbart [1].
Öronvax består av sekret, talg och svettkörtelsekret samt hudpartiklar, framför allt keratin. Vaxet är svagt surt och utgör egentligen ett skydd för huden i hörselgången. Vaxet kan vara mjukt eller hårt, och kan variera i färg från ljust till mörkt brunt. Vaxproppar är vanligen mörkt bruna och torra/hårda samt sitter fast i hörselgångens väggar och hårstrån. Vaxproduktionen är individuell och ibland upplevs den vara i överkant. Vaxproppar kan bildas vid alltför riklig vaxproduktion eller då vaxet inte transporteras ut normalt [2].
Olika metoder för avlägsnande av vaxproppar
Idag finns ingen säker evidens för vad som är den effektivaste metoden för avlägsnande av vaxproppar, utan flera metoder används. Vid okomplicerade vaxproppar är den vanligaste metoden öronspolning med spruta, som brukar utföras av hälso- och sjukvårdspersonal med adekvat kompetens. I speciella fall kan läkare avlägsna vaxproppar direkt och använda sig av öronmikroskop, öronspeculum samt curette, vaxslynga eller armerade bomullspinnar alternativt sug [3].
Öronspolning med fast system kopplat direkt till vattenkran tas ej upp i denna text. För den metoden hänvisas till respektive tillverkare av systemen.
Risker vid öronspolning
Öronspolning kan innebära risker som till exempel trumhinneperforation, andra skador i hörselgången, extern otit, smärta, tinnitus, yrsel och blodtrycksfall [4].
Kontraindikationer
Spolning är kontraindicerat:
om patienter har insatta dräneringsrör eller andra genomgångna operationer i örat
vid trumhinneperforation
vid pågående öroninflammation eller om patienten tidigare haft svåra eller upprepade öroninflammationer
vid svår yrsel, om spolning inte är ordinerat av öronspecialist.
Spolning av små barns öron bör på samma sätt inte utföras utan specialistbedömning. Vid kontraindikationer mot öronspolning bör vaxproppar sugas eller plockas bort av läkare [1]. Flera svenska internetpublicerade lokala anvisningar anger att dessa tillstånd kräver en bedömning av öronspecialist för ordination innan spolning kan genomföras.
Revideringsdatum:
2011-03-29
Manusförfattare:
Inger Rising, distriktssköterska, fil mag. chefsjuksköterska. Centrum för Vårdutveckling, Stockholms läns landsting.
Åsa Hörnsten, leg sjuksköt. PhD. Universitetslektor, Institutionen för omvårdnad, Umeå Universitet.
Faktagranskare:
Thorbjörn Holmlund, överläkare/specialist i öron-, näs och halssjukdomar. Länskliniken ÖNH, Västerbotten
I Vårdhandboken har öronspecialist i västerbotten skrivit lättöverskådligt om öronspolning:
[Öronspolning vid vaxpropp]
Vaxproppar, ett vanligt och besvärligt problem
Problem med vaxpropp är en vanlig orsak till att söka vård. Förekomsten uppskattas till mellan 2 och 6 % av befolkningen. Vaxproppar i hörselgången förorsakar stora problem för patienterna med bland annat hörselnedsättning men också smärtor och lock-, eller tryckkänsla i hörselgången. Ytterligare kan patienterna uppleva brummande eller ringande/pipande ljud samt yrsel och även hosta till följd av vaxproppar. Livskvaliteten kan därmed försämras och borttagandet av en vaxpropp kan förbättra situationen omedelbart [1].
Öronvax består av sekret, talg och svettkörtelsekret samt hudpartiklar, framför allt keratin. Vaxet är svagt surt och utgör egentligen ett skydd för huden i hörselgången. Vaxet kan vara mjukt eller hårt, och kan variera i färg från ljust till mörkt brunt. Vaxproppar är vanligen mörkt bruna och torra/hårda samt sitter fast i hörselgångens väggar och hårstrån. Vaxproduktionen är individuell och ibland upplevs den vara i överkant. Vaxproppar kan bildas vid alltför riklig vaxproduktion eller då vaxet inte transporteras ut normalt [2].
Olika metoder för avlägsnande av vaxproppar
Idag finns ingen säker evidens för vad som är den effektivaste metoden för avlägsnande av vaxproppar, utan flera metoder används. Vid okomplicerade vaxproppar är den vanligaste metoden öronspolning med spruta, som brukar utföras av hälso- och sjukvårdspersonal med adekvat kompetens. I speciella fall kan läkare avlägsna vaxproppar direkt och använda sig av öronmikroskop, öronspeculum samt curette, vaxslynga eller armerade bomullspinnar alternativt sug [3].
Öronspolning med fast system kopplat direkt till vattenkran tas ej upp i denna text. För den metoden hänvisas till respektive tillverkare av systemen.
Risker vid öronspolning
Öronspolning kan innebära risker som till exempel trumhinneperforation, andra skador i hörselgången, extern otit, smärta, tinnitus, yrsel och blodtrycksfall [4].
Kontraindikationer
Spolning är kontraindicerat:
om patienter har insatta dräneringsrör eller andra genomgångna operationer i örat
vid trumhinneperforation
vid pågående öroninflammation eller om patienten tidigare haft svåra eller upprepade öroninflammationer
vid svår yrsel, om spolning inte är ordinerat av öronspecialist.
Spolning av små barns öron bör på samma sätt inte utföras utan specialistbedömning. Vid kontraindikationer mot öronspolning bör vaxproppar sugas eller plockas bort av läkare [1]. Flera svenska internetpublicerade lokala anvisningar anger att dessa tillstånd kräver en bedömning av öronspecialist för ordination innan spolning kan genomföras.
Revideringsdatum:
2011-03-29
Manusförfattare:
Inger Rising, distriktssköterska, fil mag. chefsjuksköterska. Centrum för Vårdutveckling, Stockholms läns landsting.
Åsa Hörnsten, leg sjuksköt. PhD. Universitetslektor, Institutionen för omvårdnad, Umeå Universitet.
Faktagranskare:
Thorbjörn Holmlund, överläkare/specialist i öron-, näs och halssjukdomar. Länskliniken ÖNH, Västerbotten
torsdag, maj 05, 2011
Återkommit till livet!
Fredag direkt efter jobbet började det mola i vänstra sidan och för att göra en lång historia kort så slutade fredagen på akutmottagningen skrikandes och gråtandes och hög som ett hus på morfin. Inget annat hittades än blod i urinen. Njursten - självklart! Nej! Har nämligen för bara dryga månaden sedan gjort en njuröversikt just pga dessa intervallmolningar jag haft i betydligt lindrigare form tidigare, och denna visade inga stenar. Däremot ett angiomyolipom som egentligen inte ska ge dessa smärtor.
Tillbaka på arbetet efter en helg i dvala kvarstår ändå molandet. Jag har med mig ett urinprov som snarare liknar röd saftsoppa. Diskuterar med kollegan och läkaren att de inte trodde det var njursten eftersom den tidigare röntgen inte visade några och att njurstenar knappast kan bygga upp sig så snabbt. Samtidigt som kollegan och läkaren knappar på tangentbordet och tittar in i datorskärmen säger han sakta "...Ja men det beror ju på vad det är för sorts stenar....oxalstenar t.ex kan bygga på sig väldigt snabbt..." Jag berättar att jag veckan innan ätit ganska mycket rabarberkräm. Kollegan och läkaren tittar upp ovanför sina glasögon " Ja se där! Rabarber innehåller just oxal! " Vi är överens - det måste ha varit oxalgrus i njurvägarna!
Maxdos av Alvedon, Pronaxen och papaverin gör knapp skillnad och det är gränsfall att jag kan klara av att arbeta. Det klassiska Voltaren ska jag inte ta då jag har AIP. Då kommer kollegan och läkaren med förslaget att jag ska ta prednisolon. Inget prednisolon i läkemedelsrummet men väl Betapred. "Ta 10 st Betapred" säger han då. Nää tänker jag...inte 10 st...jag tar två stycken som jag löser i vatten. Ingen skillad. Jag lunkar tillbaka till läkaren mellan våra patienter, vill förstå. "Samma effekt som Voltaren, hämmar prostaglandinsyntesen...minskar svullnaden och resterna kan komma ut. 2 st Betapred räcker inte! Ta åtta stycken till."
Klara besked. Jag tar åtta till.
Har fortfarande som om en nål som gräver runt i uretra. Dricker massor av vatten och dagen efter - är allt molande väck! VAS NOLL! Inget molande i sidan! Svedan i uretra står jag ut med - stenen/gruset är ute! Idag har jag varit som en lärka på arbetet! Och ikväll har jag varit ute och motionerat med min dotter. Har återkommit till livet!
Tillbaka på arbetet efter en helg i dvala kvarstår ändå molandet. Jag har med mig ett urinprov som snarare liknar röd saftsoppa. Diskuterar med kollegan och läkaren att de inte trodde det var njursten eftersom den tidigare röntgen inte visade några och att njurstenar knappast kan bygga upp sig så snabbt. Samtidigt som kollegan och läkaren knappar på tangentbordet och tittar in i datorskärmen säger han sakta "...Ja men det beror ju på vad det är för sorts stenar....oxalstenar t.ex kan bygga på sig väldigt snabbt..." Jag berättar att jag veckan innan ätit ganska mycket rabarberkräm. Kollegan och läkaren tittar upp ovanför sina glasögon " Ja se där! Rabarber innehåller just oxal! " Vi är överens - det måste ha varit oxalgrus i njurvägarna!
Maxdos av Alvedon, Pronaxen och papaverin gör knapp skillnad och det är gränsfall att jag kan klara av att arbeta. Det klassiska Voltaren ska jag inte ta då jag har AIP. Då kommer kollegan och läkaren med förslaget att jag ska ta prednisolon. Inget prednisolon i läkemedelsrummet men väl Betapred. "Ta 10 st Betapred" säger han då. Nää tänker jag...inte 10 st...jag tar två stycken som jag löser i vatten. Ingen skillad. Jag lunkar tillbaka till läkaren mellan våra patienter, vill förstå. "Samma effekt som Voltaren, hämmar prostaglandinsyntesen...minskar svullnaden och resterna kan komma ut. 2 st Betapred räcker inte! Ta åtta stycken till."
Klara besked. Jag tar åtta till.
Har fortfarande som om en nål som gräver runt i uretra. Dricker massor av vatten och dagen efter - är allt molande väck! VAS NOLL! Inget molande i sidan! Svedan i uretra står jag ut med - stenen/gruset är ute! Idag har jag varit som en lärka på arbetet! Och ikväll har jag varit ute och motionerat med min dotter. Har återkommit till livet!
onsdag, april 27, 2011
Livräddande första hjälp till barn
Idag har jag lett föräldrautbildning med HLR (hjärt-lung-räddning) livräddande första hjälp för barn. Min första grupp som instruktör där vi hade dockor att träna på. Vi hade bara en timme på oss så det fick bli en lightmodell då ordinarie utbildning beräknas ta fyra timmar EFTER att ha läst igenom kurslitteraturen ordentligt. Det gick rätt bra ändå, alla fick prova ge konstgjord andning, hjärtmassage och hur man gör för att få upp främmande föremål ur luftvägarna. Vi ska försöka ha en gång till före sommaren. Här kan ni läsa mer
onsdag, april 20, 2011
sträckläst bok!
Det är inte ofta jag sträckläser en bok, men nu har jag gjort det! Ni måste bara läsa den! Men om ni ska upp tidigt dagen efter så börja inte läsa den dagen. Jag läste till klockan fyra på morgonen! Kanske inte den bästa bok jag läst men händelserna gjorde att jag bara var tvungen att läsa vidare. Den grep verkligen tag. Jag var ju bara tvungen få veta hur det gick för lilla Hanna!
Boken är "Mamma Pappa Barn" och del två vad jag förstår av denna rescension
Verkar dock som om de andra böckerna hon skrivit är minst lika bra! Läs om hennes serie här
Boken är "Mamma Pappa Barn" och del två vad jag förstår av denna rescension
Verkar dock som om de andra böckerna hon skrivit är minst lika bra! Läs om hennes serie här
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)