Bryter snart samman...

Nu har det varit mycket......eller ÄR mycket......och inte kan jag skriva om det heller....inte ens bara lite eller i allmänna ordalag.......så många andra är involverade. I det ena. I det andra är det en ren säkerhetsrisk att skriva något. De som måste veta vet. Alla andra måste vara ovetandes. Jag håller inte med om det i det första fallet, det är bara att dra ut på eländet, men jag har inget val. Jag har lovat. Till vilket pris? Jag hoppas inte till det högsta. Jag ber till Gud att det löser sig. Det andra har jag mig själv att skylla och det känns ändå lugnare nu då jag gett upp och ska ta mitt straff. Det tredje är alla dessa studieuppgifter som aldrig blir klara. Och tentan jag ska läsa till. Men varför skriver jag detta då? Behöver jag bara skriva av mej? Eller vill jag att Ni som läser ska tycka synd om mej? Antagligen.....så självcentrerad som jag känner mej nu. Men Ni har era egna synder. Tack Gode Gud att pappa blivit frälst!

Nu är det spännande på TV. Junior VM i hockey. Tja.....lite intressant, men jag sitter på sidan och skriver på min rapport...flyter på riktigt bra faktiskt! =)

Mina bekymmer just nu.......ska jag i referenslistan skriva

Statens offentliga utredning (1997). Stöd i föräldraskapet. Stockholm: Sveriges Riksdag. (1997:161).

ELLER

SOU 1997:161. Stöd i föräldraskapet: Betänkande av Utredningen om föräldrautbildning. Stockholm: Socialdepartementet

Har för övrigt köpt ett chokladfondue-set på rea idag! Vilken hit! OK lilla familjen delade på en stor blockchokladkaka men fick i alla fall på köpet i sej ett äpple, en banan, några nötter, några annanasringar, några torkade aprikoser och... ja och några kakor och en näve mashmallows blev det ju också........

GOTT NYTT ÅR!

Gott Nytt År på Er allihopa! 2009....nu ska man lära sig att skriva en nia istället för en åtta. Den 8 augusti 2008 hade ju Stockholm "sin" dag (080808). En smart vän till mig (Anna?)sa att då måste ju Skellefteå få ha hela oktober 2009(0910)! Eller Ni som vet.....vad sägs om den 16 september?! Hi hi.Kom att tänka på att den elfte november om två år blir det till att skriva 111111.
Oavsett siffror så önskar jag Er alla att 2009 ska bli ett BRA år!

Mittbedömning

Så var mittbedömningen avslutad. Eller mittdiskussion som de vill kalla det. Min handledare och jag gick igenom fråga för fråga och hon hade kryssat i ja på alltihop! Även "Har medverkat till att vården har utvecklats och utbildar personal och studenter". Jo tjena.....hihi..men GLAD förstås att allt verkar på topp! =)

Amning

Handlingsplan för att skydda, främja och stödja amning

Resevaccination

Vaccinationer i andra länder

Barnvaccinationsprogrammet

Pepp har stängt! Men de hänvisar till sluta-röka-linjen. Men hittar inte e-korten där......=(.
Däremot en sida med "slutarökabroshyrer" på andra språk
här! =)

Tacksam!

Har haft två fantastiska veckor. Mycket att stå i men jag har mått så himla bra på något konstigt sätt. Vill skriva in ett "hi hi, konstigt va!" men jag gör inte det, och ännu konstigare blev det! ;-)
Tror det handlar mycket om att vara behövd. Har världens bästa sambo och världens bästa dotter. Har GODA vänner. Har en fast anställning. Har en trevlig praktikplats. Har legat lågt på praktiken och bara flytit med. Har avsiktligt hållit en låg profil och jag TROR att de gillar mej. Har haft styrelsemöten som varit givande, varit på nätverksmöten som varit stimulerande, varit på min tidigare arbetsplats och kännt mig omtyckt. Vad allting handlar om är ju inte alls att vara behövd märker jag nu, utan i första hand att vara OMTYCKT! Har tjatat länge om att jag har bra självförtroende, jag vet att jag kan, men att min självkänsla inte är så tjolahopp tjolahej, jag tror inte jag är villkorslöst omtyckt. Och vad spelar det egentligen för roll? Inser när jag skriver det här att det är egentligen ganska egocentriskt. Men ändå inte på bekostnad av någon annan, gör det inte lite mindre då?

Blev bryskt medveten om min totala avsaknad av betydande problem. Har en kursare som skulle sluta röka nu när hon är ute på praktiken och jag tipsade henne om pepp som är ett program på lungcancerfonden.se. Gick på sidan med avsikt att maila henne ett e-kort därifrån (jätteläckra!)och fastnade i forumet på sidan. "Hur ska jag kunna acceptera att det inte finns någon behandling"? "Har cancer i bäcken, ryggmärg, lever och lungor (----)mina barn är 3 och 7 år" är bara några exempel på vad som mötte mej. Har aldrig blivit så tagen. Ytterligare en känsla av oändlig tacksamhet sköljer över mej. Men även en sorg, en ledsenhet över barnen som kommer att förlora sin mamma och även en påminnelse om att detta kan drabba mej då jag är så överviktig och det är en stor riskfaktor. Men inte minskar jag i vikt för det. Och oro över min kedjerökande vän (som introducerade Pepp för mig!) och som har cancer i släkten och som antagligen aldrig kommer att sluta röka. Hur länge är vi förskonade? Känns skönt i alla fall att det finns ett sånt här forum där man kan lätta på trycket. Det var skönt så länge min lycka för mitt mående varade. Men tacksam är jag. Oerhört tacksam. Men jag har en svag aning av att fjärde veckan i cykeln är på gång....