Känns meningslöst...

...att vara ute i skogen utan Dig.

Känns meningslöst att gå där bland höstfärgerna helt själv. Vi brukade titta efter svamp, känna, bryta itu, lukta, kanske smaka men oftast kasta. Vi letade på nätet, jämförde i böcker och besökte svampkunniga på orten. Drog i väg glad i hågen på nya föreslagna svampställen.

Känns meningslöst att gå efter skogsstigar utan Dig. Dina hundar behöver motion och jag älskade att kasta pinnar och grenar så de fick springa tills de flåsade. Ja inte N förstås...hon nöjde sig ofta med att upprymt titta på. Men ibland överaskade hon och tog av L pinnen. Jag brukade också bli svettig av dessa lekar. Att böja sig, svänga med armarna, låssas kasta tio gånger svängandes åt olika håll innan jag kastade och sen heja framåtlutad, skutta för att ta upp nästa pinne. Ja det var bra träning för mig med!Ofta blev jag genomsvettig!

Känns meningslöst gå på badhuset och simma utan Dig. Känns meningslöst att lugnt simma frammåt mitt på dagen då ingen annan är där. Känns meningslöst sitta i bastun och inte dela en apelsin med Dig. Känns meningslöst att inte dela med mig av min ansiktsmask till Dig. Känns meningslöst att inte kunna låna balsam av Dig. Känns meningslöst att inte kunna jämföra och prata nageltrång med Dig!!!

Känns meningslöst läsa på distans, befinna sig hemma på dagtid och på orten när Du inte finns här. Det går. Visst. Jag har andra nära vänner. Men det känns så himla meningslöst...